NEWS GUYS!

Ville bara informera att jag nu dessutom bloggar på http://musictoremember.blogg.se!! Lisa, min bästa vän och grundare av bloggen frågade mig om jag ville blogga med henne där och självklart så ville jag det! Och förresten, är det bara inte världens bästa bloggnamn? - Music to remember. Gå in och kolla!!

vet ni vad? jag bjuder på denna..


Japps här har ni mig, osminkad och så ofixad som en människa bara kan vara i en oversize college-tisha men som sagt; jag bjuder på denna. Sitter och dricker kaffe nu och lyssnar på min spellista kärlek, cheecccck it ooout vettja och subscriba gäna om ni gillar't! Ska snart börja plugga lite och sedan försöka figurera ut hur jag ska ta mig till Stockholm utan att behöva ha en så enorm packning.. Kanske ska lösas med att jag lämnar saker och kommer hem igen nästa helg? Får fundera på det där. PUSS på er sötisar

i just really want to kiss you right now








pieces of broken glass

Ibland kan jag känna mig så missplacerad, känna mig så obekväm i mitt eget skinn. Som om jag var född vid fel tidpunkt och inte passar in. Att mina reaktioner och orden som kommer ifrån min mun inte är mina egna. Som om jag inte väljer det jag gör och är fast i någon annans persons kropp emot min egen vilja. Det känns som jag strör krossat glas runt omkring mig och stänger in mig själv i ett rum där allting är det jag inte vill ha, utan att veta hur jag kom dit eller ens varför jag gör så mot mig själv. I de kristall-liknande krossade glaset speglas sorgliga mönster av det som är anledningen till att jag står där jag är. Där finns egentligen svaren men ingenting jag vill se, men jag har inget val för det är överallt och vart jag än vänder mig så ser jag mina misstag spelas upp som på en filmduk. Jag ser en flicka som stapplar hem en söndagsmorgon på sina decimeterhöga klackar, gårdagens smink kvar och blicken ner i backen. Hon har ett så tomt uttryck i blicken. Nära till tårar. Tankar om gårdagen spökar och jag tittar upp från glaset och jag börjar undra när allting blev så komplicerat.

Ibland vill jag bara kapitulera totalt, för ibland känns det som om jag ska gå av. Gå sönder. Gå itu i tusen bitar och inte veta hur jag ska sätta ihop mig själv och gå vidare. För det är som en vass kniv in i hjärtat att se mönstrena som spelas upp framför en. När det enda du ser är dina misstag och det känns som du ska ta ditt sista andetag vilken sekund som helst.

missing the hair


Shit alltså vad jag saknar mitt långa hår just nu, men det är nog bara för att jag ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig för att jag måste färga håret. Blir snart ett besök till frisören i mitt liv Johanna annars går jag väl under.. Men whatevs. Dags att börja tagga hörrni inför inflyttningsfest imorgon, jag taggar med den HÄR spellistan jag. Men idag blir det lugnt med handbolls-semin på tv. Jag är verkligen handbollsberoende just nu, cravar efter det hela tiden. En påminnelse om att jag kanske ska börja igen? - Aa, känns som det ni. xo!


den eviga staden rom.

Jag drömmer mig bort till Rom ett tag. Av de städer som jag har varit i Italien så är inte Rom en av dem, men det hoppas jag blir ändring på. För jag är grymt sugen på att åka dit några veckor och lära mig lite italienska och suga in den italienska kulturen som jag absolut bara älskar. Åh.





your heart will mend when you learn to love again.

Jag kommer ihåg när jag sa att jag inte trodde på kärlek längre. Hur det både sved och brändes i mitt hjärta så fort det kom ur mig. För där hade jag det. Som svart bläck på det vita pappret. Jag vet inte om det var för att jag inte såg någon mening med nånting längre eller om han var den jag skulle lägga skulden på. Men han var aldrig någonsin min och man kan inte förlora något som man aldrig haft. Men det gjorde så ont och det som gjorde mest ont var att det var så nära, men samtidigt så långt borta. Tårar och sömnlösa nätter hjälpte inte och jag letade efter någon sorts utväg. Jag pressade fram leenden och lyckades lura hela min omgivning att allt var okej, när jag egentligen var döende inuti och plågades av att hans närvaro var överallt. Jag började bygga murar och det kändes som jag bleknade bort som klorin på en bit tyg. Han hade tagit en del av mig. Han hade dödat en del av mig och jag gav honom skulden. Min kärlek omvandlades på en sekund till hat, för det var så mycket lättare att hata än att förlåta. Han fick inte ett hej ifrån mig på år och jag flyttade utomlands, men som ett spöke fanns han där i tankarna. Men det blev lättare och sakta men säkert fanns han inte längre där. Minnet av honom försvann och han finns aldrig i mina tankar längre. För han kommer alltid vara pojken som förstörde en del av mig. Som gjorde att jag slutade tro på kärlek. Det kommer aldrig hända igen, för jag vill aldrig sluta tro på kärlek igen. Aldrig. För kärlek är det som räddar oss. Det är det enda som kan läka hjärtat, jag vet det nu.

dag 13 - barndomsminne(n)

Jag har många starka barndomsminnen, framförallt ifrån mina sommrar och lov hos min farmor. Jag kan inte komma ihåg en enda sommar då jag inte varit i hennes stuga, även fast vi var utomlands iprincip varenda sommar och bodde nere i Göteborg så åkte vi alltid upp till farmor. Jag kommer ihåg bilresorna ifrån Göteborg upp till Avesta, jag tyckte det var så mysigt. Mamma och pappa i framsätet och alla vi tre syskon i baksätet. Vi hade speciella stop där vi stannade och åt och man var så förväntansfull över att vi äntligen skulle upp till Dalarna. För det innebar att vi kunde bada dagarna i ända, busa så vi storknade, leka "björnen sover" med farmor, spela fotboll barfota (dribbla bort min lillebror gång på gång), äta farmors otroligt goda mat och på kvällarna drack vi oboy och åt rostad franska framför brasan. Jag tycker fortfarande om att åka ut till stugan med farmor för det påminner mig om enkelhet. Hos henne blir man liksom bortkopplad, där finns inget internet och andra störningsmoment utan allt känns så simpelt. Det känns som man får vara barn igen. Där ute kan jag bara vara, läsa böcker och framförallt så skriver jag. Jag hoppas verkligen att jag kan hitta tiden att vara där en hel vecka i sommar. Skulle vara skönt.


those are the sweetest eyes i've ever seen


Om ni inte har hört Ellie Gouldings cover av Elton Johns "Your song" tycker jag ni ska trycka HÄR!! Helt fantastisk version. Den har gått på repeat i någon timme hos mig nu, kan inte sluta lyssna på den.

dag 12 - min första kyss

Haha jag börjat skratta för mig själv när jag tänker på det, men samtidigt kan jag också grimasera riktigt rejält åt det här minnet. Jag önska jag kunde romantisera det lite, men kan inte.. Det är sjukt oromantiskt. Jag var ihop med klassens "bad boy", om man nu kan kalla det så, vi var nämnligen bara 11 år. Vi hade gått hem till en kompis och satt på golvet brevid varandra, kompisen satt mittemot och manade på att vi skulle kyssas, förstår ni nu? Så oromantiskt som det bara går att bli. Sedan ska vi inte ens komma att prata om kyssen. Just då, i mitt 11-åriga jag så kände man ju sig skitcool efter. Han trodde ju att han var expert på det där och jag visste inte ens vad jag höll på med, men elvispen var det iallafall för hela slanten. Usch, jag ryser nu. Gush. Vi sätter punkt för det här ämnet nu, haha.

JAG VILL HA SOMMAR OCH FESTIVAAAL!!










Nu längtar jag så sjukt mycket till sommaren och framförallt Peace&Love!! Måste dit.

dag 11 - det här brinner jag för

Idrott, musik, språk, skrivande och kärlek. Dessa brinner jag för.


dag 10 - favoritställe

Så enkelt.. - i sängen såklart.

dag 9 - ett datum

Gud, det är så svårt att bara välja ett datum, för jag är verkligen en sucker for datum alltså. Jag skriver oftast upp om det har hänt något en speciell dag för att jag ska komma ihåg det eller så kommer jag ihåg det helt av mig själv. Men om jag verkligen ska välja bara ett så måste jag ta 3 september 2008, det var dagen jag tog mitt pick och pack och flyttade ner till Spanien. Det var vemodigt att flytta för jag kommer ihåg kvällen innan så grät jag, av både lycka och av den saknaden jag visste att jag skulle så småningom känna. Men också för att allt hade gått så fort. Men trots alla dessa känslor och tårar så har jag nog aldrig känt mig så stark och oövervinnerlig som jag gjorde i just det skedet. Jag tror starkt på att mina 1,5 år i Spanien har gjort mig till den jag är idag. Den tiden i Spanien gjorde mig starkare. Utan tvekan.

last weekend

Måste bara säga att förra lördagen var awesome, sedan hittade jag den här fina bilden på mig och Mics! Är rätt sällan vi hamnar på samma foto, men nu lyckades vi. Puss!

i'm through with the guilt. that's it.

Det är konstigt det där. Att så fort det kommer något som gör ont så försvinner allt det i livet som egentligen är bra och lyckligt. Ena sekunden är du helt och hållet tillfreds med dig själv och den andra så känns ditt liv som en plåga och ditt hjärta känns som fruset. Man ser inte klart när saker gör ont och man lägger all skuld på sig själv, man börjar kritisera och tvivla.

Idag såg jag min spegelbild i skyltfönstren som jag gick förbi och jag började helt seriöst undra vem denna människa var som reflekterades i glaset. Det är ju sådär andra ser mig när jag går förbi dem på stan? Varför har jag satt på mig en pälsjacka och stövlar? Plus att jag bär på en mugg cappuccino från Espresso House.. Jag ser ju ut som någon jävla stockholmare och folk tror säkert att jag är 24 eller något istället för mina ynka 20. När jag sedan tar min första sipp av mitt kaffe så lämnas en foundationfläck på muggens ovansida från min näsa och jag börjar genast tänka på hur bilden av mig var för två år sedan; när jag jämt gick i skolan i mjukisbyxor, osminkad och helt allmänt bara inte brydde mig. Så idiotiskt, jag vet. Att tänka på det sättet. För jag kommer på mig själv att jag egentligen tycker om pälsjackan och stövlarna. Sedan dricker jag kaffet helt enkelt för att jag tycker om det också och att jag ska orka lite mer av dagen.

När jag sätter mig på pendeln mot Stockholm så slår det mig att allt detta reflekterande är pga. en sak. En enda sak som snurrar till det helt i huvudet på mig. Men hela min tonårstid så lade jag skuld på mig själv för saker, allting var mitt fel men jag kom över det med åren. Nu kom tankegången snabbt till mig igen, men jag är så himla trött på att känna den skulden för saker och ting. Känna skuld över saker som jag från början inte känner, men som andra ger mig. Och jag är trött på allt dömande. Jag väljer det jag gör. Så vems läppar jag kysser, den kind jag smäller till eller vem som ligger mellan mina lakan en söndagsmorgon.. Det är min ensak, och jag står för det. Jag är ung, har kul och ibland händer lite skit, deal with it.


you. me. bed. now








SRY GUYS!

JAG ÄR SÅ LEDSEN!! Förlåt tusen gånger om för min dåliga uppdatering, det är bara så himla mycket som händer just nu. Jag har börjat Lärarprogrammet - Idrott och hälsa i Uppsala samtidigt som jag har flyttat till Stockholm och jag pendlar då mellan Stockholm - Uppsala varje dag. Det är också så sjukt mycket att läsa så mycket av min tid går åt just nu att läsa kurslitteraturen. Men igår fick jag en uppmaning att uppdatera bloggen, så nu gör jag ju det. Iallafall, utbildningen är så grymt intressant och rolig och idag satt jag med mitt arbetslag på campus Blåsenhus och diskuterade kurslitteraturen "Barndomshistoria" i 3 TIMMAR! Så otroligt kul och jag som har varit så lågmäld när det gäller att diskutera är nu helt plötsligt en av dem som diskuterar mest.. Så jag är lite stolt över mig själv och nöjd, vilket gör att även fast jag pendlar (som kan ta på krafterna) att jag pluggar ännu mer.. gör fädiglagad nyttig mat till mig själv och tvättning på det. Tror nog att allting ger mig en ny energi och gör mig till Effektiva Eveline, mitt nya jag. Gryyyymt är ordet!! xo på er darlings

BULLETS


Grattis till Bella som fyller 21 idag! <3 Nu jävlar taggas det till här, för ikväll blir det drag! xo

amazing


Helt fantastisk låt och Adele är så talangfull så det räcker och blir över. Skulle jättegärna vilja se henne den 23;e mars när hon spelar i Stockholm på Debaser Medis! xo

det är rena lyckan att kunna förstå ett så vackert språk, jag är så förälskad i det spanska språket

Porque entre el lunes y el martes me sobra tiempo para necesitarte.
Porque me miento si digo que tu mirada no fue mi mejor testigo.
Porque aunque ya no me duelas a veces busco tu nombre en mi chistera.
Porque aún no vino el olvido para llevarse el último de tus abrigos.
Porque puesto a confesarte, aún le tengo miedo a tenerte delante.
Porque en cuanto me descuido, me atropella algún recuerdo en el pasillo.
Porque no puedo negarte, que te quise sin querer y más que a nadie.
Porque mi doctor previno, que para este corazón estás prohibido.

Översättning av mig på svenska:
För att mellan måndag och tisdag är det mer än nog för att behöva dig
För att jag ljuger om jag säger att ditt utseende inte var mitt bästa vittne
För även om det inte gör ont ibland söker jag ditt namn i min hatt
För att det glömda kom inte att bära det sista av dina jackor
För att bekänna, är jag fortfarande rädd för att jag måste ha dig framåt
För att varje gång jag bryr mig mindre, blir jag överkörd av ett minne i korridoren
För att jag kan inte förneka dig, att jag ville ha dig utan att älska och mer än någon annan
För att min läkare varnade att detta hjärta är det förbjudna

I'm gonna live more than anyone


dag 8 - min första kärlek

Många kanske kommer himla med ögonen nu. Många kommer kanske sucka högt och många kanske kommer aldrig förstå det heller. Jag skulle kunna romantisera, vrida på allting och snacka i metaforer så att ni vet knappt ut eller in eller ens fattar vad jag snackar om, men det tänker jag inte göra. Jag tänker säga som det är. Min första kärlek i människoform har inte varit här än, men sanningen är den att min första kärlek har varit. För det var den första kärleken som stötte bort allting annat i människoform och det var det enda jag brydde mig om fram tills jag var 18 år, och det var handbollen. Där har ni det. Svart på vitt. En sport är min första kärlek. Jag stretade emot så fort det kom någon som ville vara nära mig och jag tror nog det var för att jag inte var redo för det och gömde mig bakom min handbollskarriär istället. Men är det något jag vet så är det att man ska falla in i kärleken när man är redo, inte bara för att man känner sig ensam. Men jag tror också att jag är otroligt kräsen och då menar jag inte om småsaker eller att jag sätter upp en stereotyp för hur en kille ska se ut eller vara, han ska helt enkelt vara en bra kille. Men jag tror jag är rätt svår att behaga många gånger för att jag helt enkelt sätter mig själv i första hand och vet att jag förtjänar det bästa. Det gör alla och jag tycker alla ska värdera sig själva så högt. Men handbollen är iallafall min första kärlek och jag har så sjukt många minnen ifrån de 11 åren jag höll på med handbollen och jag saknar det varje dag. Jag kommer ihåg min första träning, mitt första mål och allt sådant. Alla cuper, alla underbara vänner. Jag kan kolla på handboll på tv eller live och jag kan fortfarande bara genom att kolla känna känslan av att stå på planen och spela. Den känslan är fantastisk, och den glädjen man känner. Det är obeskrivbart. Finns så många minnen som jag kan spela upp i huvudet. Det är min första kärlek.

It'll never be perfect, but at least I'm chasing the changing


dag 7 - en person som inspirerar mig

Jag har så många personer och saker som inspirerar mig varenda dag. För jag jagar jämt inspiration, och då menar jag jämt. Men få av dem har sån influens på mig när det gäller att skriva som Håkan Hellström. Jag kommer ihåg när jag hörde Håkans "Känn ingen sorg för mig Göteborg" så var det liksom en liten konstig känsla av att lyssna på det, men jag kommer ihåg att jag gillade det. Men jag vet att jag föll inte för mannens musik på direkten för det skulle ta mig iprincip åtta år till för att inse vilken magi denna man kan skapa på sina livespelningar.. Jag fick se hans konsert från Peace and Love 2009 på dvd. Jag lovar, jag föll direkt för hans musik och i Håkan som person också. Bara allt hur han är som person till hans fantastiska poetiska låttexter och den musiken han skapar som är örongodis av bästa klass. För någon dag sen när jag satt i min väns bil och lyssnade på hans nya skiva rullandes om och om igen i stereon så kände jag bara hur jag kunde sitta där och låta tankarna rulla med i musiken och en efter en poppade det upp idéer i huvudet, ord kom till mig och jag började skapa text. Det var en sådan härlig känsla. Så, ja Håkan Hellström.. Snälla, du måste komma till P&L i sommar!










dag 6 - dagens craving

KAFFE!! Vad annars liksom? xD

dag 5 - mina syskon

Det är samma här. Hur ska ord kunna räcka för att beskriva hur mycket jag älskar mina syskon? Vi delar samma uppväxt, samma sår och glädje från denna tid och minnen som är oförglömliga. Jag älskar dem över allting annat.

Min tvillingsyster Micaela, 13 minuter äldre än mig. Hon har ju varit där från början, vi låg ju samtidigt i mammas mage. Jag kom ihåg hur mycket det tog kol på mig att vara borta från henne när jag bodde i Spanien. Att inte ha henne i sin vardag och att inte kunna träffa henne och prata med henne varje dag. Hon har ju alltid varit en del av mig. Kommer alltid att vara. Hon är både min bästa vän och syster.

Min lillebror Mathias, jag börjar skratta lite för mig själv när jag tänker på honom. Så himla mycket tankar som snurrar i hans huvud, precis som i min. Fast jag skulle beskriva hans tankar som lite mer ja.. konstiga. På ett rätt roligt sätt. Han kan få mig att skratta utav bara f-n rent utsagt, för när han väl får till det.. då får han till det.

Min halvsyster Chloé, hur ska jag kunna förklara vad jag känner när jag kollar på henne? Hon satt nyss här i soffan och jag kan inte låta bli att le när jag ser henne. Hon är en så otroligt fantastisk liten varelse som sprider värme och skratt med sin lekfullhet som bara en 2åring kan ha i sig.

Jag älskar dem så ofantligt mycket <3


f.v Jag, Mathias och Micaela.


Chloé


som Delilah klippte av Samsons hår

När tårar inte hinner torka försen det tränger fram nya och sår inte läker. Blåmärkena känns som de aldrig suddas ut och du är skadad efter fallet. Dina vingar är brutna och du har ingen ammunition kvar, för han lurade av dig allt och kom dig nära. För han gav dig kärlek som bröt ner dina murar och klippte av dina vingar som Delilah klippte av Samsons hår. Han tog din styrka och hjärtat känns som det aldrig kommer sitta på plats, för det sitter helt fel och hänger i fotbojor släpandes efter dig. Hjärtat blir en börda för att det gör så ont och du sitter i ditt flickrum med knäna uppdragna mot bröstet, hjärtat värker där på andra sidan sängen där hjärtat hänger i kedjorna. Så nära att du känner det så starkt dunka men tillräckligt långt borta för att känna ingenting..

Jag kommer ihåg när jag sa att jag inte behövde någon, men nu krävs det två. Tiden läker inga sår men kärlek gör.

laura izibor


Nya musikstjärnan i One Tree Hill. Så himla begåvad och jag älskar hennes pianomusik, jag är ju så svag för pianomusik så det är inte sant. Men en annan nyhet för mig som jag fick reda på nyss är att 25 januari drar One Tree Hill igång igen.. och som jag längtar! Men lyssna på Lauras musik HÄR!!

dag 4 - just nu på min spotify

Jag gör sällan spellistor på spotify men jag tyckte det var dags för att göra en riktigt fet grym lista med de låtar jag lyssnar på mest just nu. Man skulle kunna säga att det är en 25-låtars-lång taggningslista inför Uppsala. Så check it out, min spellista I dance I laugh I live!!
Kommentera eller subscriba gärna! xo


en favorit i repris

Så. Det blir en favorit i repris då Danne spelar den 26;e februari på Katalin i Uppsala och jag kan knappt bärga mig! Längtar som tusan. Här är två bilder från den 4;e december när han spelade på Smålands Nation i Uppsala och..

Danne körde verkligen järnet på scen..


= två otroligt nöjda tjejer!

dag 3 - en förebild

Jag har skrivit om henne ett flertal gånger på bloggen. Jag vet inte om jag behöver säga mer än just; ROBYN! Jag har älskat hennes musik sen jag var sju år, min första konsert var -98 på Liseberg och Robyn stod på scen och sjöng Show me Love och Electric. Kommer ihåg att jag ville klippa håret som henne då.
Hon inspirerar mig så otroligt mycket med sin musik och helt grymma kick-ass stil! Sedan gillar jag att trots sina stora framgångar så är hon ödmjuk och jordnära.




dag 2 - mina föräldrar

Herregud. Mina föräldrar. Hur ska jag kunna beskriva min kärlek för dessa två människor? Jag älskar dem så mycket och det är omöjligt att ord ska kunna göra det rättvisa. De har varit med mig hela livet, varit där och stöttat mig genom allt och sett mig växa som person, både i centimeter och mognad.

Min mamma är den person som jag beundrar mest på hela denna jord. Hon fick mig och min tvillingsyster när hon var så ung och ett år senare kom våran lillebror, hon hade alltså tre bebbar, samtidigt som hon pluggade till sjuksköterska och pappa jobbade rätt mycket och var ofta borta. Jag förstår faktiskt inte hur mina föräldrar klarade av det. Hur min mamma kunde ha tre småbarn och plugga samtidigt men min mamma har en järnvilja. För ett och ett halvt år sedan så satte hon sig i skolbänken och började plugga till en magisterexamen, jobbade deltid samtidigt som hon har både man, min lillebror, tre hundar och ett hus. Flera bollar i luften och ändå håller hon kontrollen. Hon är också den vackraste personen som finns i mitt liv och är den som alltid är där och stöttar mig genom alla mina beslut och ger mig råd. Det är alltid henne jag ringer först när jag stöter på svåra saker och vägen börjar bli gropig och besvärlig.

Min pappa, gud så han kan göra så att jag vrider mig av skratt och har gjort det enda sen jag var liten. Han är en hard working man dessutom och har en sådan livserfarenhet så jag blir ibland mörkrädd. Jag hyser sådan respekt för min pappa. Han är en äkta livsnjutare utan dess like och är väldigt internationell av sig (två saker som jag fått efter honom) Jag kommer ihåg när jag var liten att jag ville bli precis som min pappa. Min pappa jobbar med vin och vi var på en av alla dessa vinresor vi var på när jag och mina syskon var små. Jag var åtta år och jag sa att jag skulle bli oenolog (vinmakare). Jag skulle ha en vingård ute på den spanska landsbygden, en make, två barn och hästar. Jag har fortfarande inte gett upp den drömmen men det blir säkert när jag är äldre. Det är också något jag fått från min pappa, vi är båda två drömmare. För ett tag sen så presenterade min pappa en affärsidé som han har och skulle gärna vilja sätta fart på i Spanien och jag skulle såklart vara med i det om det nu hände eftersom jag kan spanska och delar intresse med pappa av vin. Den affäridén ligger väl där i bakhuvudet hela tiden. En sak jag lärt mig av min pappa är att saker kan verkligen förändras. Det du vill idag är kanske inte det du vill om ett år..

Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet men ni kommer nog inte orka läsa då. Det här var iallafall lite om mina föräldrar. Herregud, jag älskar er så mycket. Vilkorslöst och förevigt.




EAT PRAY LOVE

Jag såg äntligen Eat Pray Love igår! Har längtat som en galning för att se den filmen, det är verkligen en feelgood-film och så grymt inspirerande. Jag tycker det är så otroligt viktigt att inse att det är du som har huvudrollen i ditt eget liv, att det som är viktigast är att du är lycklig och att du alltid ska sätta dig själv i det första rummet. Att bryta sig loss kan bli det bästa du någonsin gör för dig själv. Jag känner igen mig på så många olika sätt i det som berättas för jag har just varit där själv. Men iallafall, se den! Jag ska köpa boken utan tvekan.




dag 1 - jag vill..

- Lära mig flera språk. (eftersom jag kan spanska och engelska så skulle jag gärna vilja ta upp min franska och dessutom lära mig italienska)

- Skriva och ge ut en bok. (jag har länge länge haft flera bokidéer)

- Bli idrottslärare. (om 4,5 år är jag nog nyexaminerad idrottslärare)

- Utbilda mig till idrottsmassör och/eller idrottspsykologisk rådgivare och starta eget inom det vid sidan av läraryrket

- jobba extra som instruktör på ett gym (iallafall nu när jag ska plugga)

- Resa! (där kommer franskan och italienskan in i bilden)

- Ha en egen lägenhet och inreda det till mitt drömhem

- Köpa en fin lägenhet i Spanien.

- Ha mer vackra kläder

- Bli en riktig bokmal hela tiden. (just nu är jag verkligen en periodare)

- Lära mig spela gitarr och piano bättre

- Kunna sjunga

- Kunna ta fotografin som berör

- Kunna måla fint

- Träffa mina underbara vänner mer

- Träffa en fantastisk man

- Uppleva mer scenkonst

- Kunna kontrollera mitt starka temprament som jag fick med mig hem ifrån Spanien

- Lära mig att leva i nuet

Jag skulle kunna skriva tusen till men.. mycket man vill, eller hur?


okej, ska vi köra den här då?

Okej guys. Eftersom det går en trend i bloggvärlden om att skriva om ett bestämt tema varje dag som en liten kalender så måste ju jag haka på och göra en liten egen. Så. Ett tema. Var dag. Januarikalendern, startar imorgon!

Dag 1 - jag vill..
Dag 2 - mina föräldrar
Dag 3 - en förebild
Dag 4 - just nu på min spotify
Dag 5 - mina syskon
Dag 6 - dagens craving
Dag 7 - en person som inspirerar mig
Dag 8 - min första kärlek
Dag 9 - ett datum
Dag 10 - favoritställe
Dag 11 - det här brinner jag för
Dag 12 - min första kyss
Dag 13 - ett barndomsminne
Dag 14 - mina drömmar
Dag 15 - favoritsaker
Dag 16 - min favoritsemester
Dag 17 - en låt som betyder mycket för mig
Dag 18 - favoritstad
Dag 19 - det här gör jag när ingen ser på
Dag 20 - den här månaden

beautiful love stories, but one day you will realize that the greatest love story ever told is your own.










hjärtat blödde inuti

Ett så sorgligt mönster
Från alla stadens fönster
Såg det ingen annan kunde se
och från alla stadens ljus
kunde jag se allt i gåtor
men som aldrig fick några svar

Tårar föll varje natt
I mina drömmar så blev allting svart
På insidan så föll jag isär

Bit för bit
Hjärtat blödde inuti
Dag för dag
Såg jag bara allting som jag inte ville ha

Längtade bort från staden som bara gett mig sorger
Långt ifrån allt svek och alla smutsiga lögner

Jag behövde något mer
något starkare för att se

En bit papper med ett änglaord
Det var dags att släppa taget om, det jag så länge burit inombords


allting innan honom bleknar.

Jag längtar bort ifrån hans famn. Ser så tydligt i hans ögon hur våra nakna kroppar mellan lakanen är en ren lögn. Hur gårdagens kyssar känns som stulna. Nattens hetta som har övergått till morgonens kyla. Hur jag såg det jag ville se och jag fick höra det jag ville höra. Vinet som spelade mig ett spratt. Jag dränkte mig själv i det här för en tid sen, i hopp om att det skulle vara äkta. Sen kom han. Jag lovade att det aldrig mer skulle hända. Inte efter honom. Aldrig mer efter att ha fått hans ömma kyssar som fick mitt hjärta att slå så hårt. Hur jag kände i min själ hur äkta det var. I hans famn ville jag vara. För allting innan honom bleknar och faller sönder i mitt minne. Jag vill aldrig mer känna att någonting är oäkta. Aldrig titta in i ett par ögon och se svart. Inte efter honom.





GOTT NYTT ÅR!


Det nya året kickades igång med trerätters middag, bubbel, bästa sällskap och vild dans in på småtimmarna! Fler bilder kommer, men tack alla fina för igår<3

2011, I believe in you




RSS 2.0