Jag längtar bort ifrån hans famn. Ser så tydligt i hans ögon hur våra nakna kroppar mellan lakanen är en ren lögn. Hur gårdagens kyssar känns som stulna. Nattens hetta som har övergått till morgonens kyla. Hur jag såg det jag ville se och jag fick höra det jag ville höra. Vinet som spelade mig ett spratt. Jag dränkte mig själv i det här för en tid sen, i hopp om att det skulle vara äkta. Sen kom han. Jag lovade att det aldrig mer skulle hända. Inte efter honom. Aldrig mer efter att ha fått hans ömma kyssar som fick mitt hjärta att slå så hårt. Hur jag kände i min själ hur äkta det var. I hans famn ville jag vara. För allting innan honom bleknar och faller sönder i mitt minne. Jag vill aldrig mer känna att någonting är oäkta. Aldrig titta in i ett par ögon och se svart. Inte efter honom.