Det är samma här. Hur ska ord kunna räcka för att beskriva hur mycket jag älskar mina syskon? Vi delar samma uppväxt, samma sår och glädje från denna tid och minnen som är oförglömliga. Jag älskar dem över allting annat.

Min tvillingsyster Micaela, 13 minuter äldre än mig. Hon har ju varit där från början, vi låg ju samtidigt i mammas mage. Jag kom ihåg hur mycket det tog kol på mig att vara borta från henne när jag bodde i Spanien. Att inte ha henne i sin vardag och att inte kunna träffa henne och prata med henne varje dag. Hon har ju alltid varit en del av mig. Kommer alltid att vara. Hon är både min bästa vän och syster.

Min lillebror Mathias, jag börjar skratta lite för mig själv när jag tänker på honom. Så himla mycket tankar som snurrar i hans huvud, precis som i min. Fast jag skulle beskriva hans tankar som lite mer ja.. konstiga. På ett rätt roligt sätt. Han kan få mig att skratta utav bara f-n rent utsagt, för när han väl får till det.. då får han till det.

Min halvsyster Chloé, hur ska jag kunna förklara vad jag känner när jag kollar på henne? Hon satt nyss här i soffan och jag kan inte låta bli att le när jag ser henne. Hon är en så otroligt fantastisk liten varelse som sprider värme och skratt med sin lekfullhet som bara en 2åring kan ha i sig.

Jag älskar dem så ofantligt mycket <3


f.v Jag, Mathias och Micaela.


Chloé