Har rotat igenom lite i min gamla garderob i "flickrummet" efter mer träningskläder, eftersom den här hösten kommer jag BO i träningskläder.... (Något jag absolut inte har någonting emot, jag bodde nämligen i mjukisoverall i princip hela gymnasiet förutom sista året i Spanien då) Sedan hittade jag det här på bilden. Om jag saknar det? Mer än någonsin......
Det är konstigt hur mycket man kan ljuga för sig själv.

Letade på Cimon Lundbergs "sommarsurr" från Radio1 och har lyssnat på det här en stund.. Han pratar om kärlek och relationer, det fälldes några tårar här ska jag säga. Speciellt när han pratar om hans största kärlek, Michaela Forni, som är en av mina favoritbloggare. Spola fram till ungefär vid 25:00 så kan ni lyssna på det!

Min syster har tatuerat in mitt och våra två andra syskons namn på armen, blev tårögd när hon lagt ut denna bild på facebook och citerat Veronica Maggio's låt (lite omskrivet såklart i plural) - "För ni är namnen som jag har på armen, det kommer alltid vara vi <3" Det är kärlek.

Lättar upp stämningen lite med bilder på mig och min bror, shit den killen kan få mig att skratta. Han och pappa är dem som kan få mig att vrida mig i skratt. Älskar att sitta och kolla på Two and a half men med min lillebror för vi sitter och skrattar ikapp med varandra. Älskar dig lillebror

Det behövs inga ord för det där klippet. Det är bara ren kärlek, rakt igenom. Det är från det senaste avsnittet av One Tree Hill som var så himla fint och underbart! Mina ögon och kinder var inte torra en enda sekund genom hela avsnittet. Andra låten som spelas i klippet (när Brooke går ner mot altaret) är Trains låt "Marry me"! Så vacker låt.

Jag längtar bort ifrån hans famn. Ser så tydligt i hans ögon hur våra nakna kroppar mellan lakanen är en ren lögn. Hur gårdagens kyssar känns som stulna. Nattens hetta som har övergått till morgonens kyla. Hur jag såg det jag ville se och jag fick höra det jag ville höra. Vinet som spelade mig ett spratt. Jag dränkte mig själv i det här för en tid sen, i hopp om att det skulle vara äkta. Sen kom han. Jag lovade att det aldrig mer skulle hända. Inte efter honom. Aldrig mer efter att ha fått hans ömma kyssar som fick mitt hjärta att slå så hårt. Hur jag kände i min själ hur äkta det var. I hans famn ville jag vara. För allting innan honom bleknar och faller sönder i mitt minne. Jag vill aldrig mer känna att någonting är oäkta. Aldrig titta in i ett par ögon och se svart. Inte efter honom.

Juletid. Den tiden på året då all släkt och familj samlas, äter och dricker gott, pratar minnen och man känner hur det hela bara andas kärlek. Men den här julen har det känts annorlunda. Den här julen har jag känt ännu mer. Mer än året innan. Och ännu mer än alla år tidigare. Ibland känns det som att mitt hjärta ska explodera av overload av all kärlek jag känner för mina närmaste. Jag kommer på mig själv att jag inte tackar tillräckligt. De här små stunderna i vardagen som oftast går förbi omärkta just då men som plockas fram ur minnet som ett gammalt foto som du vet att ord aldrig någonsin kommer räcka för att beskriva det.

Små gulliga julsms som gör att hela själen blir varm. En gammal vän som kommer fram på juldagens bravader, pussar mig på kinden och låter mig få veta att hon finns här. En mamma och syster som alltid ställer upp. Vänner som alltid finns där för en när man behöver det. Vänner som har haft en sådan påverkan på en att du kommer aldrig någonsin släppa dem för utan dem känns det som att du skulle dö. Gamla minnen spelas upp som på en bioduk och tar mig tillbaka till Spanien, sena nätter i Marbella och skratt som gör att tårarna rinner på en.

Det är så mycket jag har att vara tacksam över. Många gånger under dessa dagar så har allt känts så magiskt fint att jag känner att jag kommer snart gå upp i upplösningstillstånd och brytas ner i små microatomer. Och ibland undrar jag hur jag kan känna sån här kärlek. Sån stark obeskrivlig kärlek. Men att ifrågasätta kärlek ska jag inte göra. Det bara är så. Kärlek <3