Du vill inte tro på det. Du vill inte tro på de orden som kommer ut ur telefonen. Du vill ta allt tillbaka, du vill gå tillbaka och ordna upp allt igen. Bara sätta bandet på reverse och gå tillbaka. Allting känns så overkligt, du förstår inte alls vad han säger i andra änden av mobilen och du känner hur det bränns till i hjärtat och tårarna börjar rinna och svida. Allt blir bara värre, det röda vinet stiger åt huvudet, det känns som att hjärtat ska slitas ut och du kan inte andas. Det gör så förbaskat ont och allt är komplicerat. Inlindat i en sådan stor komplikation att du kan inte ens berätta för din egen syster hur det ligger till när hon frågar. För det är så bortom det naturliga som det kan vara. En sådan här smärta är inte naturlig. Jag känner hur jag greppar tag i mitt täcke som jag sitter på i sängen och jag börjar se hur mina knogar börja vitna. Så mycket på samma gång; arg, ledsen, frustrerad.. Frustrationen är värst, den gör så att man vill bara skrika. Arg för att man trodde på det man hade tillsammans och ledsen för att hjärtat känns som det är laddat med sprängämnen. Vilken sekund som helst kan det avfyras, om någon trycker på det rätta knapparna.

Hooola! Ligger just nu i våran sköna soffa här i Avesta och tittar på Glamourama. Vaknade idag med en helvetes-jävla-halsont så jag känner mig inte värst piggelin idag. Ensam är jag också i huset eftersom min pappa, Linda och Chloé är på dop i Stockholm och dem kommer inte hem försen ikväll så jag får försöka underhålla mig själv tills dess. Hörs, puss!

Det blir ett kort inlägg nu på morgonen här. Jo precis, så som det står på min rubrik; jag känner igen den här känslan allt för väl. Jag har kännt såhär förut, den här klumpen i magen, den här oron i bröstet, den här nervositeten och även om jag vet att det är bra att känna såhär så vet jag inte om jag gillar den. Det är lite av en hatkärlek.

För två år sedan så flyttade jag ner till Spanien för första gången och det var exakt samma känsla, fast tusen gånger värre. Men jag vet att allt kommer släppa när jag är på plats och det kommer absolut kännas som en lättnad när det är över. Ett upprop och diagnostest på en inskrivningsdag på universitetet kan väl inte vara så farligt? Önska mig lycka till!

Min dag har innehållit sovmorgon, datorn/musik, laguna beach maraton, datorn/musik, åkte till pappa, måla på huset och sedan så vill jag faktiskt dela med mig av en sak som är rätt stor för mig som jag gjorde idag; jag har skrivit min allra första hela låt. Allt bara föll på plats den här gången när jag satt med gitarren, antagligen för att jag visste vad jag ville ha sagt och det tog bara en timme att få ihop låten, så jag antar att det verkligen är så som dem säger; när en dörr stängs öppnas ett fönster. Det kändes bra att få ut saker på papper, det får mig att se saker med klarare ögon. Riktig härlig känsla. PUSS!

God morgon alla earlybirds! Kanske inte är någon som är vaken än? Sitter och lyssnar på älskade Oskar Linnros och dricker morgonkaffet. Ska åka iväg snart till Borlänge för att lämna in min dator på lagning och sen åker vi till gammelmormor, fikar och drar sedan vidare till hennes stuga. Ikväll blir det utgång med tjejorna, så nu blir det att tagga! TAGGA! pusspusspuss

AAAH, Robyn släpper nytt album den 6;e september! Har läst lite recensioner om albumet och det verkar vara otroligt bra och som jag är ivrig att få lyssna på det! Älska Robyn.

Vad tror folk om dig? Jag vet inte, folk tror väldigt mycket.

Stämmer det? Beror på vad som sägs

Vad får du oftast komplimanger för? Mitt hår och mina ögon

Hur imponerar man på dig?
Ja, ni vet det vanliga.. Fet karriär, mycket cash, awesome crib och en snygg bil du kan köra runt mig i. (Nej, jag skoja bara) Var dig själv, koppla på charmen och visa genuint intresse för mig. Det krävs inte så mycket.


Brukar du skratta för dig själv?
OM jag gör! Det är som värst när jag sitter på tjuvlyssnat.se

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?:
Jag passar på den här frågan ;)

Var bor du? Avesta, men snart i Solna i Stockholm :D

Trivs du där? Ja,det gör jag. Det är här min familj och släkt har sina rötter, men jag är rätt trött på Avesta just nu. Jag ser fram emot att flytta till Stockholm snart

Har du haft sex idag: Nej.

Hur svarar du i mobilen: Eveline, om det är ett nummer jag inte känner igen och om det är någon kompis eller i familjen säger jag Hej.. och sedan namnet på personen.

Vem ringde du senast?: Mami

Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Kommer inte ihåg

Antal timmar sömn inatt: Fem kanske

Sov du ensam: Ja

Brukar du komma i tid: Jag brukade vara väldigt noga med att komma i tid pre-Espana, men jag antar att jag har fått en släng av den tidsoptimitismen spanjakerna har.

Hur känner du dig nu: Trött och i desperat behov av en latte.

Vanligaste färg på dina kläder: Black of course

Vad tycker du om fötter: Fötter är äckliga. Usch

Vad saknar du: Spanien

Hade du en bra kväll igår: Mys med lillasyster i soffan.. ja, jag hade en bra kväll.

Favorit dryck på morgonen: Kaffe

När brukar du oftast gå och lägga dig: Mellan tolv och ett typ

Är du blyg?: Var otroligt blyg när jag var yngre, men det har vuxit bort med åren. Fast jag är väl fortfarande lite obekväm ibland bland folk jag inte känner. Beror oftast på hur jag känner av personen/personerna.

Sysslar du med någon idrott: Var väldigt aktiv elithandbollsspelare förut men träningen har mest runnit ut i sanden bara därefter. Åh, det här fick mig att tänka på att jag faktiskt måste börja träna.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Attraktion vid första ögonkastet tror jag absolut på. Men jag vet inte, kanske inte ska säga något försen jag sett det.

Har du spytt offentligt: Nej.

Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Ha sex och hänga med killgänget så man kanske får reda på saker som man alltid undrat som tjej.

Är du nöjd med ditt liv: Från och till.

Är du bortskämd: Det skulle jag inte säga att jag är.

Vad gör du i morgon: No plans.

Vad är det värsta du vet?: Trångsynta människor

Har du bra vänner och äkta vänskap?: Ja, herregud ja.

Vad är det finaste du fått?: Om man ska räkna i presentväg så är det halsbandet som det står "Believe" på som jag fick i 18-årspresent innan jag stack till Spanien.

En speciell dag du minns: Finns rätt många speciella dagar jag kommer ihåg men 3;e september 2008 är den som kommer upp först. Det var när jag skulle säga hejdå till min syster och pappa i Spanien för första gången

Du samlar på: Minnen

Vem ringer du när du är arg/ledsen: Beror alldeles på vad det är om, men mamma brukar jag ringa.

När grät du senast: Kommer faktiskt inte ihåg. Men det var nog inte länge sen sist

Vad skulle du göra om du vann en miljon: Resa

Vill du gifta dig: Ja!!

Vill du ha barn: Ja, klart jag vill.

Är du musikalisk?: Nej, jag skulle inte säga att jag är musikalisk precis men jag är väldigt teoretisk lagd och lär mig saker väldigt fort, vilket har gjort att jag är kapabel att spela både lite gitarr och piano.

Vad dricker du helst när du är törstig: Vatten

Bor dina föräldrar tillsammans: Nej

Har du någon gång gråtit dej till sömns: Ja, många gånger.

Biter du på naglarna: Nej, inte längre.


/ eveline

Okej, jag har suttit och lyssnat på den här ett antal gånger och haft texten framför mig. Jag skrev dessutom en bit av låttexten på min facebook-logg, fick en kommentar, och tydligen så är den här låttexten snuskig. Något jag inte fattade först vad denna person menade men efter noga översättning, lyssnande och nogrannt sökande genom texten. Så jo, den kanske är det? Eller så handlar det egentligen bara om hur man själv tolkar texten? Jag har lite svårt att tro att Robyn har assosierat dockningsstationer, CPU, transistorer, buggar och tändningar med något sexuellt? Men ja, man vet ju aldrig. Men det är egentligen skit samma, den är sjukt bra ändå!

Kommentera gärna vad ni tror om låten!

Tror ni att folk kan förändras? Verkligen förändras. Då menar jag inte ny frisyr, ny klädstil, viktnedgång eller något annat ytligt. Utan att verkligen, verkligen ändras, enda in i själen.

Kan den där killen i skinnpaj som spelar svår, är elak och lever skandalöst orelevant enligt statementet "sex, drugs n' rock n' roll" verkligen ändra på sig? Kommer han någonsin vara den killen som sätter ner foten och säger stopp? Kan den där tjejen som alltid blivit kallad för "the good girl", som alltid skött sig och aldrig gjort något som är ens i självaste närhet av rockliv, kan hon ändra sig? Eller handlar allt egentligen om att växa upp?

På sistone, är det enda jag iprincip hört i klagoväg är att vi håller på att bli så gamla. KOM IGEN, vi är 20 år! Vi ska egentligen leva loppan, supa oss så fulla att man fnittrar åt allt, hamnar på något statt, dansar som om det inte fanns någon morgondag och skrattar sedan ikapp in på småtimmarna i tältsängarna.

Men när är det egentligen tid för att säga stopp, hur vet man, NÄR vet man att det är dags att kliva av hästen och börja leva lite mer vuxet? Och, vad är egentligen vuxet?

När vi är barn, så handlar allt om att man ska verka så vuxen som möjligt. Du ska göra allting själv. Vi tjejer iallafall, uppför oss väldigt moderligt. När jag tittar på min lillasyster som är nyss fyllda 2 år, kolla bara på henne.. Hon sköter om sina dockor och mjukisdjur som om det var hennes barn, hon står och lagar soppa på sin låtsasspis i lekrummet, viker ihop sina filtar och är väldigt nogrann med att slänga saker?

När vi sedan bli ungdomar, tonåringar, vad vi nu ska kalla det. Så strävar vi också även där mot att verka så vuxna som möjligt. Men den nogrannhet och hyfs dämpas radikalt vilket beror mest från person till person i för sig, men om man pratar i ren allmänhet. När vi sedan växer upp och blir äldre, så vill man vara yngre. Så egentligen, plus minus noll.. Vi spenderar våra första kanske, 25 år att vilja verka vuxnare.. Det resterande åren av våra liv så vill vi egentligen bara ha de unga åren tillbaka.

Så varför hetsa över att bli eller vara vuxen, när du lika gärna kan leva ungt nu? Hoppa på det tåget, sedan när du tycker att du är färdig eller kanske var onöjd med den resan så kan du kliva av tåget och anse dig själv vara vuxen eller kanske köpa en ytterligare tågbiljett till någonstans chillax åter igen? 

Men det är också då man kommer förstå att man har växt upp. För så länge man gör saker för sig själv och försöker utveckla sig själv så mycket som det bara går så kommer man växa upp och bli den person man verkligen vill bli. För det är inte slutdestinationen som räknas, det är resan och hur du tagit dig dit som räknas. För att växa upp och att vara vuxen är ju egentligen inte samma sak, when everything comes around.

Så låt oss hoppas på att killen i skinnpaj och den snälla flickan köper biljetter så att dem tar tågresan och börja inse att vi växer upp hela tiden och kommer göra det, hela livet ut. För det är så man förändras. Att växa upp och förändras går hand i hand med varandra. När vi förändras, om vi förändras, och det hoppas jag att alla upplever.. Så är den enda förklaringen att vi växer som person. Vi växer upp och det är också det som är tjusningen lite. Resan till att bli vuxen.

Vet ni hur mycket det här smärtar mig eller? 30:e september var det tänkt att jag skulle se honom i Stockholm. Nej, så ställer han in. Varför gör du såhär Joshua? :(

Snart bär det av till storstan Stockholm, jag och några vänner ska gå på grönan, så det ska bli otroligt kul! Var så himla länge sedan jag var på ett nöjesfält, jag älskar verkligen att åka karuseller, jag åker allt och då menar jag ALLT! Nej, nu måste jag dra. Mics och Johan kommer snart med bilen, vi hörs. PUSS!