Kommentarer. Elaka spydiga kommentarer med underton av sarkasm som gör att man vill bara skrika halsen av sig när man läser dem. Jag fattar inte hur de stora bloggarna klarar av det, att dagligen få ta all skit, se det framför dig, läsa det och att koppla på "jag-bryr-mig-inte-knappen". Låtsas som om det inte har något med dem att göra. Visserligen så är de kommentarerna från främlingar som sitter och skriver skit från andra sidan av datorn, men det måste ändå göra ont och till slut så läser de väl inte ens kommentarerna.

Jag har ingen stor blogg, jag har kanske ett snitt på 20-25 läsare per dag och förmodligen är det människor som jag är bekant och vänner med. Och jag får ju inte speciellt många kommentarer men ibland får jag det och enda tills idag så har det varit snälla, rara och rosade kommentarer. Men den här kommentaren var inte från en främling utan det var från en gammal vän och det hugger verkligen till i hjärtat.

Jag får verkligen svårt att förstå vad det är som står och jag vill inte tro på det. Helt ärligt så var det som om någon slet ut mitt hjärta sakta, bara för att få se mig lida. Det var då jag tänkte, var det dags att slå på knappen nu? Jag bryr mig inte.. jag bryr mig inte... Det hela ekade inom mig som om mitt eget samvete hade satts på repeat. Det fungerade inte. Det hjälpte inte ett dugg och det verkligen slog mig att dem som är bekanta, gamla vänner, vänner, bästa vänner, familj, dem du faktiskt bryr dig om.. är dem som kan såra dig mest.