den där magnus weideskog.

Weideskog håller på med en julkalender där han publicerar framtida dikter och texter varje dag (som antagligen är till hans kommande album). Här är ett utdrag från 9e december.

Jag har saknat dig och dina andetag

Varje ensam natt, varje ensam dag

Det vi förlorade, det vi lämnade

Vi blev starkare, vi blev förändrade

Allt vi hade då, har vi bättre nu

Det är alltid vi, det är alltid du


lycka i sin renaste form

Det blir som att se stjärnor. Hela kroppen mår bra, varenda liten centimeter. Det lilla ryggont som man hade imorse går bort och din kropp blir helt bedövad, som om du knaprat alvedon eller druckit dig berusad. Hela din värld stannar upp och ingenting annat existerar, allt annat blir obetydligt. Dina steg blir lättare och man glänser som aldrig förr. Munngiporna pekar ständigt uppåt och rycker och du kan inte låta bli att le åt varenda person du ser. Du ringer och smsar som en galning till familj och vänner. Du skulle vilja berätta för hela universum om du så kunde. När du går ut i det som du är medveten om är iskall krispig luft så känner du inte av det. Du svävar fram på moln och man är nära till tårar. Tårar av lycka i renaste form. Ditt favoritgodis som du köpte på vägen hem ifrån jobbet har aldrig smakat bättre och musiken i högtalarna gör att hjärtat skuttar och bankar ännu mer. Såhär högt upp har jag aldrig varit förut tror jag och det kommer nog ta en hel del tid innan jag kommer ner med fötterna på jorden.. Är det verkligen såhär det känns att vara lycklig? Svaret är JA.

ps. JAG KOM IN PÅ IDROTTSLÄRARPROGRAMMET I UPPSALA! iiiiiiiiih

me and my bottle of wine, on a sathurday night


Den här helgen ska jag tillbringa tid helt ensam i min mammas stora hus; Gosa med våra underbara hundar. Gå runt i endast myskläder. Sova lite längre. Dricka massvis med kaffe på morgonarna. Sitta och mysa ute i uterummet med en kopp té och bara tänka. Inte göra något speciellt. Lyssna på musik. Skriva. Sitta och titta ut i tomma intet medans snöflingorna dalar ner till marken. Dricka rödvin på kvällarna tills jag blir berusad och tar av mig till bara underkläder. Jag kanske ser saker bättre, men det kommer jag inte veta då och när jag vaknar upp nästa morgon, då kommer det kanske stå skrivet något i min blommiga anteckningsbok. Nånting som gör att jag ser saker klarare eller bara nånting bra. Men den här helgen kommer det falla mycket blått känner jag.

när saknaden bryter tystnaden

Det är underligt det där. Livet. Hur det sliter och slänger en fram och tillbaka, ena sekunden kan du vara på toppen men i nästa så ligger du nere i dina egna spyor. Det här året har inte varit bra ska jag säga, det har verkligen varit en berg-odalbana. Mestadels dalar. Så himla mycket tårar som ramlat från mina kinder. Mer än någonsin. Jag har gråtit mer än någonsin det här året. Nederlag, brutna löften och svek. Oskuldsfullheten är så långt borta som det bara går och ibland undrar jag om jag var bättre förr. Ibland undrar jag om jag visste bättre när jag var 15 än vad jag gör nu när jag är 20. För just nu är jag lost. Det må så vara att jag vet vad jag vill men saknaden bryter tystnaden och får en att vakna upp ur dvalan. Men jag antar att jag förtjänar det. Jo, jag förtjänar det. Så som man börjar sitt nya år kommer reflektera hela året? Jo tack fan, jag borde ha låst in mig själv i en bur eller något. För jag borde ha sett det här komma. Ge mig januari, för jag är färdig med det här året. Hejdå jävla 2010!!

you put your dancing shoes on and do it again


Jag är ledsen darlings, inspon ligger i botten just nu men jag kommer väl snart på fötterna igen. In the meantime så bjuder jag på en supersnygg bild på underbara Robyn, hon om någon är en av mina största inspirationskällor! Nej nu ni, nu laddar vi inför en ny vecka.. tar nya tag och så kör vi! okej? -deal! PUSS

cosy


bloggtorka? HJÄLP!

Usch, jag har en sån där jobbig känsla. Allting är ju så bra men det känns som man går runt och missar något. Som om man glömt något dåligt och sedan när man kommer på det så smäller det bara till och allting blir skit istället. Jag är en känslomänniska utan dess like måste jag erkänna. En enda grej kan dra ner mig i fördärvet, eller okej.. inte fördärvet, men jag kan liksom vara jätteglad ena studen och nästa så är jag irriterad eller arg på något utan att ens veta anledningen till varför jag är arg. Kanske är det för mörkret och kylan? Jag blev trött vid fyra på eftermiddagen idag på jobbet.. INTE kul! Eller... fan, jag vet inte. Det här inlägget blev ju pannkaka och jag känner hur bloggtorkan bara sköljer över mig. Så nu fick jag en snabb tanke här..

Kära läsare, finns det några önskemål om vad ni vill att jag ska blogga om? Nu tycker jag faktiskt att ni ska kommentera för ni har varit dåliga på att skriva på sistone. Get your head in the game, för fanken! Snälla, jag ber er. Hjälp mig?

happiness is a mood, not a destination

"We’re always thinking that someday we’ll be happy; when we get that car or that job or that person in our lives that’ll fix everything. But happiness is a mood and it’s a condition, not a destination. It’s like being tired or hungry; it’s not permanent. It comes and goes but that’s okay. And i feel like if people thought of it that way, they’d find happiness a lot more often."

Kolla in det här klippet; http://www.youtube.com/watch?v=cKxHOCfZaUA 

seems small, but it's your everything

Jag ställer klockan ännu tidigare. Bara för att jag vill, bara för att det faktiskt inte gör någonting. Ligger och drar mig lite.. bara för att jag kan (jag ställde ju faktiskt klockan tidigare). Klär på mig mina absoluta helt underbart sköna jobbkläder, jag har ju den turen att få gå i träningskläder hela dagarna utan att känna mig som ett slusk. Stapplar ner för trappan, knäpper på Vakna med the Voice som går på femman och trycker på espressomaskinen och gör min heliga morgon-capuccino med ett glas apelsinjuice vid sidan om. Sätter mig vid tvn och bara njuter. Det är helt vitt ute, så vackert.. det är bara jag som är vaken. Det enda som hörs är ljudet av tvn varvat med musiken som går på min spotify i reklampauserna. Tiden går och snart vaknar allt sakta till liv. Min lillasysters smittande morgonskratt hörs uppe på övervåningen. Signalen för att det är snart dags att ta sig till jobbet. Jag snår en snabb kram från henne och går till jobbet. Ännu en dag ska börja och jag älskar det. Andas och leva idrott. Skratta i massor, både med elever och arbetskamrater. Lära ut. Få ta del av sån glädje. Jag var född till att göra det här. Mitt hjärta slår hårdare än någonsin. Det är en förälskelse helt klart. När jag kommer hem från jobbet så sitter alltid lillasyster i soffan så stilla och tyst och kollar på Nalle Puh. På kvällarna busar vi och hon gör så att jag vrider mig för skratt. Vi skrattar så mycket att vi får ont i magmusklerna. Tänk att en två-åring kan göra det. Min två-åriga lillasyster kan göra så att jag vrider mig av skratt. Jag älskar livet just nu. Jag älskar allting omkring mig. Jag har hittat nuet och jag lever fullt ut. Det är fantastiskt.


just nu på repeat


Älska denna låt, älska Daughtry! Körde den cirkus fem gånger innan jag gick till jobbet så den satt fast ett bra tag på hjärnan under dagen. Förresten, idag fick jag vikariera på högstadiet! Var så himla roligt och jag har så svårt att fatta att dem har sådan respekt för en, jag menar.. lilla jag, 20 år? haha! Älskar verkligen det här jobbet!! Nu är det bara en månad kvar tills jag får antagningsbeskedet.. Can't wait, vill verkligen bli idrottslärare och bo i Uppsala! XXXX

olle, vill du ligga? haha


Fy fan, en av mina absoluta favoritlåtar och sedan Olle.. åh, jag dör

dansa och skratta bort dina beskymmer

Igår; fick jag uppleva den sämsta spelningen någonsin som jag sett. (Sean Banan, visst du är bra rolig ibland, lite överdriven men det funkar, men någon artist är du ju inte) Jag skrattade. Jag grät även på en väns axel. Jag drack min spanska favorit tinto de verano. Jag spelade gitarr. Vi spelade något drickaspel som jag bara tyckte blev jobbigt till slut. Jag fick uppleva min allra första nikko-kick. Jag dansade som bara den. Skrattade ännu mer. Jag flirtade. Satt i någons knä. Kramades med folk i massvis. Dansade och skrattade ännu mer. Åt kycklingkebab-tallrik. Stod ute och frös häcken av mig till klockan 3 på natten men gick sedan långsamt hem i kylan med en vän. Imorgon är det back to reality, men det gör ingenting. Jag älskar mitt jobb.

svart, vitt och allt däremellan


Kaffe och Daniel Adams-Rays nya album, så kan jag summera min dag än så länge! Höstlov är det för mig och det är helt omöjligt att slita sig ifrån spotify just nu.. Det går inte.

Ikväll åker jag och firar min kusin och imorgon ska jag äntligen få träffa bästa Lisa som jag inte sett sedan.. ja, det är allt för länge sedan!! Och på kvällen hoppas jag att det blir att skaka roooompa med Sean Banan på Star, jag är så sjukt sugen på att gå ut! Fast det är jag rätt ofta nu för tiden.. Det står till och med i mitt horoskop att jag är en arbetsnarkoman och en festprisse. Jag vet inte ja, men det låter awesome.. haha hörs babes, PUSS!

drömmar om sommaren 2011

Som jag längtar till sommaren redan. För mycket. Jag saknar redan Peace and love, men det gjorde jag redan i bilen påväg hem från festivalen i somras. Jag tror jag aldrig någonsin har kännt mig så levande som jag gjorde den veckan i Borlänge. Det var så himla magiskt och om jag fick bestämma så skulle jag vilja behålla den otroliga känslan året om. Att stå mitt i ett publikhav när Julian Casablancas sjöng sina fantastiska texter, höra de ljuva electrotonerna från en av mina största förebilder Robyn och få känna hur pophjärtat dunkade lite extra till Fibes Oh Fibes. Jag kan inte beskriva känslorna för det men, det är ren magi.. minst sagt! Jag vill tillbaka och få höra samma jäkla låt morgon efter morgon. Sitta och dricka billigt vin blandat med sprite vid campet med underbara vänner. Sitta uppe på nätterna i någon främlings knä för jag bryr mig ändå inte. Jag vill att musiken är det som mättar mig. Känna nuet. Känna att ingenting kan stoppa mig. Känna mig odödlig så som jag gjorde då.
Jag är så förälskad i den känslan. Ge mig sommaren 2011, NU.

well, nobody said it would be easy


if every second counts on a clock that's tickin'


Kris Allen – Live Like We're Dying & Kris Allen – I Need To Know, lyssna!!

music makes me high


Lätt att jag ska trycka upp en sån där tröja till mig själv!

if it makes you happy

Tro det eller ej men folk förändras genom åren. Man är inte samma person som man var när man gick på högstadiet. Vi utvecklas hela tiden, livet ut (förhoppningsvis). Intressen byts ut eller läggs till och även vissa värderingar kan ändras. That's just life. Man kan inte vara samma person som man var när man var 13. För seriöst, vem sjutton vill vara sitt 13-åriga jag? Jag tycker det är seriöst sjukt när folk kritiserar folk för deras försök till nya intressen bara för att dem inte kanske är sådär skitbra på det. Visst, alla kan inte göra allt men om jag hade fått höra det resonemanget när jag som 7-åring började spela handboll, ja då hade det ju varit kört för mig. Då hade jag inte idag haft en 10-årig framgångsrik handbollskarriär i bagaget. För helt seriöst, jag var så dålig på handboll när jag började och det var nog ingen, inte ens mina föräldrar som trodde att jag skulle gå så långt som jag gjorde. Men det gjorde jag och jag fick min livs första kärlek på köpet..

Så jag ska säga såhär, låt den som vill skriva poesi, skriva poesi även fast andra kanske tycker att dem är helt absurda. Låt den som vill hålla på med musik hålla på med musik även fast ackorden kanske inte blir som dem ska eller att man sjunger falskt. Det är ju bara att öva, kanske fördjupa sig i det och ta lektioner? Fan, intressen och hobbyer är det som gör oss till dem vi är och man utvecklar sig själv ännu mer desto fler intressen och saker man har och prövar på. Det har jag kommit på och jag tror nog många som känt mig en längre tid eller känt mig tidigare och inte haft så mycket kontakt med mig på ett tag kan titta i den här bloggen och tro att det är någon roll jag spelar här, men så är det inte. Hela den här bloggen osar mig. När du läser den här bloggen så får du ta del av stora bitar av mig. Den här bloggen är jag. Du kan inte lära känna mig helt genom bloggen, men det är bra nära. Jag gillar att ha mycket intressen. Det är små kryddor som ger min tillvaro lite mer smak. Det är mina små förälskelser. Jag gillar att ha saker i mitt liv som gör att jag mår så fantastiskt bra, det gör vi alla ju? Jag har haft den turen att hitta de sakerna och jag fortsätter leta efter mer. Det viktigaste är ju hur du känner, allting handlar om det gör dig lycklig. Så om jag blir lycklig av att skriva ner mina tankar och känslor i poesi, låt mig göra det. Om jag vill spela, sjunga och hålla på med musik, låt mig göra det. Och låt mig göra allt de andra också. För det gör att jag mår bra. Så fantastiskt bra. Ta inte det ifrån mig och ta inte det ifrån någon annan heller.

you know what really sucks...?


what's up?

Ni får oftast läsa om musik, se fotografin och läsa texter och dikter som jag skriver men nu ska ni för en gång skull faktiskt få veta lite vad som händer i mitt liv, istället för det som finns i mitt huvud! Såhär är det, jag har idag varit på min första dag på jobbpraktiken som jag har som idrottslärare på Karlfeldtgymnasiet och det var otroligt kul och jag trivs (redan efter första dagen)! Började dessutom dagen med ett träningspass.. hur awesome är inte det? Jag tror nog att jag verkligen kan tänka mig att läsa till det i vår (I UPPSALA!!!) och sedan jobba som det i framtiden. Det känns otroligt bra, men sedan så var det här bara första dagen, så vi får väl se hur det går här framöver! Så jag är på otroligt bra humör idag, gick hem med stolta och glada steg.. Iiiih, nu blir det lite mer kaffe och kanske en promenad i det fina vädret? Gud jag mår så bra nu.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0