Som jag längtar till sommaren redan. För mycket. Jag saknar redan Peace and love, men det gjorde jag redan i bilen påväg hem från festivalen i somras. Jag tror jag aldrig någonsin har kännt mig så levande som jag gjorde den veckan i Borlänge. Det var så himla magiskt och om jag fick bestämma så skulle jag vilja behålla den otroliga känslan året om. Att stå mitt i ett publikhav när Julian Casablancas sjöng sina fantastiska texter, höra de ljuva electrotonerna från en av mina största förebilder Robyn och få känna hur pophjärtat dunkade lite extra till Fibes Oh Fibes. Jag kan inte beskriva känslorna för det men, det är ren magi.. minst sagt! Jag vill tillbaka och få höra samma jäkla låt morgon efter morgon. Sitta och dricka billigt vin blandat med sprite vid campet med underbara vänner. Sitta uppe på nätterna i någon främlings knä för jag bryr mig ändå inte. Jag vill att musiken är det som mättar mig. Känna nuet. Känna att ingenting kan stoppa mig. Känna mig odödlig så som jag gjorde då.
Jag är så förälskad i den känslan. Ge mig sommaren 2011, NU.