Det är underligt det där. Livet. Hur det sliter och slänger en fram och tillbaka, ena sekunden kan du vara på toppen men i nästa så ligger du nere i dina egna spyor. Det här året har inte varit bra ska jag säga, det har verkligen varit en berg-odalbana. Mestadels dalar. Så himla mycket tårar som ramlat från mina kinder. Mer än någonsin. Jag har gråtit mer än någonsin det här året. Nederlag, brutna löften och svek. Oskuldsfullheten är så långt borta som det bara går och ibland undrar jag om jag var bättre förr. Ibland undrar jag om jag visste bättre när jag var 15 än vad jag gör nu när jag är 20. För just nu är jag lost. Det må så vara att jag vet vad jag vill men saknaden bryter tystnaden och får en att vakna upp ur dvalan. Men jag antar att jag förtjänar det. Jo, jag förtjänar det. Så som man börjar sitt nya år kommer reflektera hela året? Jo tack fan, jag borde ha låst in mig själv i en bur eller något. För jag borde ha sett det här komma. Ge mig januari, för jag är färdig med det här året. Hejdå jävla 2010!!