Here it is; Jag har tänkt länge - i alla fall i någon månad tillbaka - att det måste ske en liten förändring när det gäller bloggandet. Jag har snart haft den här bloggen i 10 månader men känner att jag börjar bli lite uttråkad och har då tänkt lite på vad jag ska göra åt det. Och har då kommit fram till att jag gärna skulle vilja pröva en annan portal och samtidigt få en fräsch ny start. Tror att det skulle passa bra faktiskt. Det kanske inte blir just nu på stört, men inom snar framtid i alla fall. Men vad tycker ni? Ska jag göra det?

VILL SEEEE!!

Många av er som följt min blogg från scratch vet och har nog läst om hur mycket jag verkligen ogillar internethatet. Människor som sitter bakom sina datorer och bara kastar skit, fega jävlar som inte kan stå för vad dem tycker. Det är inte okej, inte någonstans. Det visar på vilka idioter det egentligen finns där ute och ibland känns det ju helt hopplöst. Att man kan komma undan med det, det är nog det som stör mig mest. Det som är grejen är att när man har blogg så får man vara med och ta del av denna jäkla idiot-cirkus i kommentarsfälten.

Jag har ingen stor blogg, jag snittar kanske 25-30 läsare om dagen och även fast jag har en sådan liten blogg så har jag blivit attackerad av dessa fega jävlar. För er som har sett inlägget med ungefär 14 kommentarer, inlägget där jag förklarar om varför jag skriver, så vet ni att jag har fått skit. Där har två anonyma personer kastat skit på mig och har tyvärr inte gjort mig så pepp till att skriva här på bloggen. Det är bara en ren sanning, och jag önskar att det inte var så, men så har det helt enkelt bara blivit. Jag har dock inte slutat skriva och jag tror inte heller jag kommer sluta skriva på ett långt tag. Om aldrig. För att skriva är något jag mår bra av att göra och ingen kommer någonsin kunna ta det ifrån mig. Men när allting kommer omkring så hade jag inte ens behövt förklara mig varför jag skriver och när min familj och vänner ifrågasatte hur jag mådde baserat på texterna så hade jag bara behövt förklara det för dem. Men det är ju alltid lätt att vara efterklok, eller hur?

Till er anonyma idioter som kommenterat här i min blogg vill jag säga att ni är verkligen småaktiga. Inse att det är inte jag som är offret här utan det är ni som är det. Hur patetiska ni egentligen är som sitter och kommenterar anonymt och inte kan stå för det ni skriver. Tyvärr förstår jag att ni kan möjligtvis vara bekanta till mig, men förmodligen är ni inga som jag umgås med och antagligen är ni inte ens relevanta till mitt liv. Och jag ser det bara som avundsjuka. För det måste verkligen svida och sticka i era ögon när jag nu säger - Jag kan faktiskt skriva och har fått höra det av rätt så många så, vet ni vad? - DEAL WITH IT!

Nej ni, kaffe funkade inte på mig? Jag antar att det är då man vet att man är riktigt jäkla trött, om inte kaffet kickar in ens en gång.. Försökte sysselsätta mig med att skriva, bloggläsning, inrednings-inspo etc men nej - jag somnade inlindad i min nya favorit ikea-pläd och fick helt enkelt ge med mig. Var så himla skönt att sova två timmar faktiskt. Men nu står ugnen på värmning i alla fall, lasagne it is! Blir nog lite The Hills också på det.. puss!

Den här låten gör mig riktigt glad. Något som gör mig ännu gladare just nu är att jag har fått reda på att han ska spela på Snerkes nation här i Uppsala den 14 maj(!!!) Vilken ljusglimt jag fick nu. För er som inte vet vem Isak Strand är så har han varit med i Idol tidigare, kolla här!! och släppte 2009 debutalbumet "You and Me and yes you Two"! Det albumet spelas flitigt hos mig just nu! Awesomeness att han ska spela på en Uppsala-nation, nu är jag glad tjej!

Bilden kan ju egentligen få tala för sig själv.. Det är ingen pigg tjej det här. Inte speciellt rolig att ha och göra med för tillfället heller. Mitt i all denna panik jag fick igår över att vara utan mobil, då jag är så smart att jag glömde mobilladdaren i Avesta och min mobil dog på vägen till Uppsala igår, så kommer jag på mig själv.. Ja just det - ingen mobil, ingen väckarklocka. Och nej, fanns inte ens chans att jag skulle kunna gå och lägga mig och önsketänka att jag skulle vakna av mig själv. That would be a longshot.

Så jag började köra ett litet Ally McBeal-marathon i min ensamhet igår kväll. Det gick bra, fram till 4-5 snåret då mina ögon började kapitulera totalt och det kändes som bly hängde i ögonlocken - jag somnade med lampor tända och kära laptopen brevid mig i sängen. Vaknade 7:45.. Kursintroduktionen började 8:15 - men vet ni vad? Jag hann dit! Credd till mig alltså. Förtjänar sjutton applåder. Massvis av applåder.

Nu ska jag hinka snabbkaffe, lyssna på musik som gör mig glad, kanske börja plocka här i mitt studentrum så jag kommer i ordning någon gång och sen kanske - men bara kanske - gå till biblioteket för att leta kurslitteratur. Ikväll får jag min laddare i alla fall. Tur det.
Puss / en tärd tjej

Röda läppar, ingen mascara - kör på den idag! Otroligt skönt faktiskt. Nu ska jag försöka hitta på något produktivt att göra.. Får väl se hur det går. PUSS!

Den här helgen har varit riktigt bra - betoning på ordet riktigt.

I fredags var det soffmys med syster; vi såg 500 days of Summer, hade Solsidan-marathon, snaskade godis och drack cola. Det är något jag tycker vi borde göra oftare, syrran!

Lördagen var det lunch på stan och rätt mycket trassel med planeringen om att åka till Sala vilket resulterade att jag köpte en Johnossi-biljett, vilket jag absolut inte ångrar en sekund! För hur bra var dem inte? Herregud vad jag älskar live-musik!

Söndagen spenderades hela dagen chill-axing med Mr.X (tror han vill kallas så här, haha)

Nu sitter jag med schemat för min kommande delkurs (som jag faktiskt överraskades med att den börjar imorgon), skriver in schemat i kalendern, häller i mig kaffe och lyssnar på härliga Isak Strand's album! Ikväll blir det Uppsala, back to reality.. but feels kind of good.

Har nyss kommit hem ifrån stan - Vad fick jag med mig? Jo, en Johnossi-biljett till ikväll.. Jag hade inte ens tänkt att jag skulle gå, men jag antar att viljan till utgång tog över helt enkelt.. Allting går bara med lite vilja, som en vis man brukar säga... typ. Men i alla fall, det blir utgång och nu sitter jag och taggar för fullt med festlistan!! Snart blir det dusch, fix, lite mat och sen blir det off to Kicki's för wine! SEN, JOHNOSSI!!

Skönt att vara hemma ensam i huset, laga den mat man känner för, dansa runt, spela riktigt hög musik och kunna spela gitarr och sjunga så högt man vill utan att tänka på konsekvenserna.. haha! Nästa vecka blir det Uppsala!

P&L bara levererar och levererar.. Hur ska detta sluta? Lykke Li och Jimmy Eat World bokade. Känner på mig att om det blir P&L för mig, blir det många tårar som kommer falla när jag står där framför scenerna. Att få höra Here you me med Jimmy Eat World live... Sjukt.

Mornin' mornin' mornin'! Solen skiner ute och jag har varit vaken sen 7 och nu ska dosen koffein få kicka igång mig samtidigt som jag pumpar den hääääär på riktig hög volym! Känner att den låten boostar riktigt jäkla mycket, har inte kunnat sluta lyssna. Drar till och med några dance-moves mellan datorn och kaffebryggaren.. Feels good.

Band-crush incoming!! Ännu ett band som jag kan lägga till i listan av band-crushes. Deras platta "Stages" rullar om och om igen, varvat med att kolla The Hills och hälla i mig kaffe som om det vore vatten. Men i alla fall, lyssna på skivan. Den är awesome!

Jag känner att jag får stå till försvars för mina texter rätt ofta, så jag tänkte väl att jag förklarar det här på bloggen så att alla kan få del av denna förklaring och den är rätt enkel - Jag älskar att skriva och jag älskar att förmedla känslor med hjälp av ord, både gott och ont. Vilket gör att en text här på min blogg behöver inte vara 100 % sanning. Det behöver inte vara så att jag själv mår kasst bara för att jag skriver att jag får panik. För det kan vara helt det omvända om jag skriver något som är glatt. Men det enda jag kan be er om, är att ni inte reflekterar så mycket över mina texter. Ni får tolka dem hur ni vill, vrida och vända ut och in på er själva om ni så vill. Men jag står fast vid det att mina texter, är just bara texter. Som förmedlar känslor. Tack för mig.

Sitter och lyssnar på det fantastiska bandet Vedera, framförallt den HÄR låten. Tittar på vackra bilder. Dricker kaffe. Funderar på om jag ska med familjen till Sälen.

Jag kan fortfarande inte fatta det. BOB FUCKING DYLAN kommer till Borlänge i sommar!!! Denna levande legend och musikaliska ikon, hur fan kan det vara sant? Jag ser redan det framför mig, när jag står där i sommar och gråter när låten Knockin' on heavens door spelas.. En av mina absoluta favoritlåtar. Det hade man aldrig kunnat trott. Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat trott att man skulle få den chansen. Att se den store Bob Dylan. Herregud, det är nästan så jag gråter av lycka redan nu.

"The best thing about writing is that it will never let you down, it might let other people down but not you" - Charles Bukowski

Jag kan ju säga till er som har Spotify Premium eller något annat som gör att ni inte får Spotify-reklam att: ni blir ju inte lika uppdaterade med nya skivsläpp och grejer som vi andra som inte har det! Så jäkla värt det att ibland vara sur på reklamen, för man får ibland serverat riktigt bra grejer! SOM till exempel jag blev igår, med Lupe Fiascos nya album "Lasers"!! Jag svär, jag totalt älskar albumet! Så härlig musik och beats som får en att bara vilja... mmm, jag vet inte vad alltså. Men jag har alltid på något sätt gillat Lupe sedan jag upptäckte honom i min favoritserie One Tree Hill, men det här albumet kommer nog spelas flitigt här hemma! LYSSNA HÄÄÄÄÄÄÄÄR!!! Rekommenderar starkt låtarna; "Till I Get There", "The Show Goes On" och "Never Forget You feat. John Legend(!!!)" Men hela albumet förtjänar en genomlyssning!

Just nu: Blåbärspaj, té och bloggläsning! Senare: leta på en bra film, kolla några avsnitt av Californication och läsa bok. Fin söndag!

Enda sedan jag fick reda på det här med tsunamin i Japan så går jag runt med en klump i magen. Jag har vänner i Japan som jag träffade när jag bodde nere i Spanien, och jag har försökt fått tag på dem genom Facebook men har inte fått något svar. Vilket gör det ännu värre. Tanken att dem inte finns i livet känns förödande och alldeles för smärtsamt.

Yu, Rina o Yumiko, si alguien de vosotras veís esto.. Estoy muy preocupada y solo quiero saber que todo este bien! Realmente espero que todo este bien con vosotras y vuestras familias. Besitos y abrazos fuertes!

Jag fick nyss höra den här låten live genom mobilen då dem just nu är på Annexet och spelar, jag älskar den här låten! Jag rös och fick en liten tår i ögat. Tack R!!

Hej sötisar! Känner att det blir mycket photobooth-bilder nuförtiden, men vad gör det liksom? Nu ska jag i alla fall till min kära kusin Rickyy som fyllde 19 förra helgen, han var då uppe i Umeå av alla ställen.. Men nu ska det firas lite i alla fall med fika! Senare kommer jag nog skriva en text, känner att jag har en i huvudet faktiskt, som måste ut.. Puss på er!

Tänkte dela med mig av en konversation jag hade med en kille som kom fram till mig igår.

Han - Är du teknolog?
Jag - Nej gud nej, jag går lärarprogrammet.. Idrott och hälsa
Han - Idrooooottsläääärare? (otroligt impad och ler ett brett kilometer-leende)
Jag - Jajämen, idrottslärare.
Han - Idrott, det är bra det!! (nästan exalterad)
Jag - Haha okej, vad går du då?
Han - BMC!! (otroligt stolt och ler ännu bredare)
Jag - BMC? (fattar nada)
Han -Ja, BMC? (han letar efter något tecken på att jag ska fatta vad det är)
Jag - Vad är BMC? (fattar fortfarande nada)
Han - Apotekare.. (otroligt stolt åter igen och letar efter en reaktion)
Jag - Aha okej... (inte det minsta impad)
..och nu ser man hur smilbanden bara faller ner till marken på honom och det är som att han inser att varje tjejs dröm är inte att träffa en apotekare, haha!! Stackare alltså.

Gud, hur ska jag kunna beskriva egentligen hur mycket jag dansat och skrattat ikväll? Jag & Johanna (aka Shorty) har dansat och haft så himla kul, och Henke var så himla duktig DJ!! Var avis hela kvällen och skulle ha gett mitt högra lillfinger för att spela skivor ikväll faktiskt. Det är något som jag faktiskt får ta tag i här framöver, skulle vara så himla fett (det är faktiskt inte helt omöjligt då jag har världens bästa musiksmak)! Men nu sitter jag i alla fall här, i mitt studentrum och jag har iprincip fem killar i mitt kök... Kanske ska dra med någon in här? Ja, kanske gör det helt enkelt! Men god natt på er sötisar, hörs imorgon!

Röda läpparna sitter som dem ska och nu är jag off till Johanna för lite vin innan vi drar vidare till V-dala för att dansa som fan och fira att jag klara min tenta!!!(!!!) Puss puss puss puss på er!

Kom hem ifrån en långlunch för ett tag sen med syster och nonna (nonna=farmor på italienska, älskar det slanget) och sitter nu och är lite smått förväntansfull. Jag åker nämnligen till Uppsala senare ikväll på Tentafestivalen som är på V-dala där min vän Henke ska spela skivor, det är inte lite avis jag är på honom just nu! Jag och Johanna ska sjutton dansa så våra fötter blöder, om jag får bestämma! FETTTTTT!!

Hur ruuuligt är det inte att när man söker på "house music" på weheartit.com så är det Rebecca&Fiona som är det första som kommer upp? Tycker det är riktigt fett!

House musik har blivit lite rent utav en förälskelse för mig på senaste tiden och jag kan sitta och spela house av ingen anledning alls (alltså inte av anledningen att jag ska tagga för utgång) Det är ju nästan så man är sugen att gå DJ-kurs alltså, hur kul vore inte det som ett extrajobb liksom? Men just nu i'm digging deep sea för min nya house-spellista på Spotify. Den är inte riktigt klar än, men jag känner att ni mina söta bloggläsare kan få tillgång till den, DITRY GIRLS LIKE DIRTY HOUSE BEATS!! Kommentera, subscriba och framförallt får ni absolut så gärna dela med er av härliga house-låtar som ni kanske ligger och trycker på. PUSS!

Nu ni, det är ju nästan så det här ska skrivas in i historieböckerna eller nått. Mitt första fashion-inlägg! Egen kategori och allt. Har väl aldrig trott att denna dag skulle komma, men tyvärr kan jag inte hålla mig längre. Speciellt inte när jag ser en sådan här bild på vackra Hanneli. Jag längtar något fruktansvärt efter bara ben och vår! Och den här outfiten är verkligen to die for. Älskar den.

Jag kommer ihåg när han sa det. Sa det som skulle göra att jag verkligen bestämde mig för att - "nä nu jävlar gör du det här, Eveline. Du klarar av det här". Han kollade mig rakt in i ögonen och påstod att jag skulle komma tillbaka. "Du kommer aldrig att klara av det", de orden hade viskats så många gånger om nätterna i mina öron, men jag lyssnade inte. Han sa det inte rakt ut på det sättet, men jag visste att det var så han menade. Jag ville ge honom på käften. Dra en vänster så hårt att han inte skulle kunna stå riktigt på fjorton dagar. Men istället stod jag där, med ord som fastnade som klister i halsen och tog skiten från en tölp som inte visste någonting. Så som jag hade gjort de senaste tre åren. Vad jag inte visste då var att jag skulle få revansch. För jag kommer aldrig glömma den blicken ett år senare, så uppgiven och skrik av förlust i ögonen. Jag hade vunnit. Det visste jag, och jag behövde inte ens öppna munnen. Jag lever på den blicken än idag, för att jag hade bevisat att jag var så mycket mer.. mycket mer än vad han någonsin hade trott. Så mycket starkare.
- Oövervinnerlig.

Lättar upp stämningen lite med bilder på mig och min bror, shit den killen kan få mig att skratta. Han och pappa är dem som kan få mig att vrida mig i skratt. Älskar att sitta och kolla på Two and a half men med min lillebror för vi sitter och skrattar ikapp med varandra. Älskar dig lillebror

Ibland beskriver en låt verkligen exakt hur man känner, den här gör det för mig just nu.

Har sagt så många gånger till mig själv att jag verkligen måste läsa Elizabeth Gilbert's bok "Eat pray love" eftersom jag fullkomligt älskar filmen, så jag var tvungen att göra någonting åt det. Så det fick bli en promenix ner till bibblan i det fina vädret med Thriving Ivory i ipodlurarna, och när jag ändå var där fick Paulo Coelho's "Pilgrimsresan" följa med hem. Böcker alltså, fina grejer det.

Herregud. Om ni bara visste hur mycket den här artisten betyder för mig. Hur mycket hennes låtar betyder för mig. Hon har varit med redan från början av mitt musikintresse och är den enda artisten som jag har alla album med (skäms lite för att jag inte har fler skivor eftersom jag är en riktig musik-junkie, men jag jobbar på det) Men i allafall, om ni inte har lyssnat igenom hennes fyra album (som jag just nu gör).. så gör det HÄÄÄRR

Jag kan känna hur allting sipprar rakt ur mig, rinner ut och bildar en stor hög på golvet.
Allt som jag någonsin trott på ligger där och jag ser det så tydligt nu, och jag undrar hur jag egentligen lät det gå såhär långt. För jag letar frenetiskt efter mitt hjärta i högen, men jag kan inte hitta det. Jag kan inte hitta det.

Vill ha det här vardagsrummet! Massor av böcker och en flygel, underbart fint.

Kom ihåg att leva, för det här livet är det enda vi har och det är vackert. Vi borde göra det vackert, göra allt vi kan för att det här livet ska bli det vackraste som någonsin levts. Räkna de stunderna som har fått dig att le, spara dem i en fin ask och kunna ta fram dem när vi väl behöver dem som mest. Komma ihåg den kvällen då du dansade som en galning och skrattade som aldrig förr med tjejkompisarna. Kyssar från topp till tå från han som gör det så svårt att hålla händerna i styr. Lyckan av att få träffa en vän man inte träffat på länge. Känslan när en låt berör dig på ett sätt som du aldrig någonsin kunde föreställa dig. Ruset som du fylls av när man ser fram emot någonting. Ruset av att äntligen få vara där..

Vi måste räkna de små sakerna i livet, de små stunderna då vi kände våran puls höjas och det kändes som vi aldrig hade varit så levande som i just det ögonblicket. För vi behöver dem när livet inte känns vackert. Som ammunition för kulorna som ibland skjuts genom våra hjärtan.

FETT snygga, FETT grymma och FETT att vi i Avesta fått se dem göra sin grej: spela riktigt jäkla bra house-toner!!

Relationer är något så personligt. För en person som står utanför en relation kan aldrig någonsin förstå vad som händer mellan två personer eller förstå relationen i helhet för den delen heller. De är mellan två individer. Det är så mycket som inte visas utåt och jag har slutat försöka mig på att förstå andras relationer, vare sig det är vänskaps eller kärleksrelationer, för det är en allmän fakta att relationer är något som är komplicerat men ändå är det något som lyfter upp oss när saker väl är tunga och är otroligt vackert. En relation är mellan två personer och det angår inte någon annan vad som sker bakom stängda dörrar, för det kan bara dessa två personer förstå. Så enkelt är det.

Så många år som jag gick och bar på tunga stenar och hade gråten i halsen. Tårar kändes aldrig tillräckligt och det enda jag ville var att springa ifrån den värld som jag kände aldrig förstod sig på mig. Det enda jag ville var att begrava allt ont som alltid stirrade mig rakt in i ögonen även fast mina ögonlock var stängda, för det var överallt. För när mörkret föll ner om kvällarna så låg jag där och kunde inte längre hålla tillbaka tårarna. Jag lärde mig att gömma smärtan, le när jag egentligen ville gråta och skratta även fast det kändes som att mitt hjärta hade dött och min kropp egentligen ville kapitulera. Jag kunde känna att mitt frånvarande hjärta gjorde det svårt, men jag blundade och det fick gå så långt att jag blev förstörd. För när jag egentligen ville begrava smärtan så begravde jag mig själv för jag ville bara riva bort det kapitlet ur mitt liv, låtsas som att det aldrig existerat. Bränna broar och aldrig titta tillbaka, men det var inte riktigt så enkelt för det fanns alltid där och jagade mig i mina tankar och jag kände mig alltid ensam. Kände att ingen någonsin skulle förstå sig på mina sår, enda tills han kom in i bilden och kollade mig djupt in i ögonen och bevisade för mig att jag inte var ensam om de tankar och stenar jag burit på, men jag kunde inte berätta för det kändes som orden fastnade i halsen och i den situationen så var det som jag hade slutat andas för det var så svårt att förstå. Att våra två hjärtan delade samma tragedi och jag insåg att det fanns någon som kunde förstå sig på mina sår på ett sätt som aldrig någon annan hade gjort.

FY SJUTTON vad jag vill ha den där vinylspelaren från Urban Outfitters!! Cravingx1000!

Nu. Nu ska jag brygga mer kaffe och ta fram papper och penna, har för mycket ord och meningar som snurrar runt i min skalle. Det måste ut. Senare idag åker jag till Uppsala, mycket att göra och att ta tag i. Back to reality.

Har hakat upp mig helt totalt på Thriving Ivory!! Kan ju lägga till dem i listan av band-crushes redan nu.. Lyssna lyssna lyssna!

Hittade den här listan på Cosmopolitans sida, enjoy!

Hur länge har du bloggat?
Den här bloggen fyller snart 9 månader, men hade en blogg förut när jag bodde nere i Spanien (andra gången) som hette "la chica malagueta". Men jag tröttnade hela tiden för jag kände att jag inte hade något att blogga om, och det var nog för att jag inte hade hittat riktigt min grej, men känns som att jag gjort det nu. Annars blir det väl snart 1,5 år sen jag började blogga för första gången!

Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?
Jag visste ju knappt vad det var, den första bloggen jag var in på var Blondinbella's för jag blev så nyfiken när jag läst om henne i en tidning.

Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Jag har fortfarande inte förälskat mig i någon blogg, jag har ju mina favoriter men känner inte att jag verkligen fallit för någon än.. Jag är fortfarande inte så haj på det där med att vara bloggläsare.

Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Jag kollade nyss på mina första inlägg i den här bloggen och jag kan ju inte säga precis att jag skäms eller något över dem utan är mer stolt över dem. Jag startade den här bloggen när det var studenttider förra året, när Oskar Linnros gick för full rulle här hemma och jag var så exalterad över att jag skulle snart åka på Peace and love.. Samtidigt som jag saknade saker, mitt andra inlägg var en dikt som är en av de dikter jag är riktigt stolt över. Finns HÄR att läsa..

Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Kan nog vara 5-6 stycken..

Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Den största delen av de bloggar som jag följer då och då är modebloggar och sen såklart följer man vänners bloggar.. och där bloggas det ju om lite olika, det man känner för. Precis som jag gör.

Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Rebecca Simonsson är nog väldigt olik mig men nog sjutton kan den kvinnan inspirera alltså, hennes stil är to die for.

Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Kan nog inte säga någon som jag tycker verkar vara lik mig.. blir svårt!

Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Jag tror mina närmaste tycker det jag skriver om är rätt intressant och att det är en rolig blogg att läsa. Jag har fått hört flera gånger att de gillar min blogg, vilket alltid är kul varenda gång!

Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Om man inte tycker att jag är mig själv i den här bloggen så känner man inte mig.

Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag tror att gränsen hela tiden tänjs och självklart så utesluter jag en del men jag delar med mig mycket av känslor. Jag är liksom inte precis och säger det rakt ut, utan jag lirkar alltid in kanske en händelse i en text som förmedlar en känsla. Det är ett säkrare sätt och då kan man skriva om saker som är väldigt privata men som man skyddar ändå.

I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Jag bloggar aldrig för att få bekräftelse för någonting. Jag bloggar för att jag har så mycket i mitt huvud som måste ut annars skulle jag bli galen. Sedan så är det alltid kul att få fina kommentarer och känna att man inspirerar.

Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Till en viss del, men aldrig fullt ut.

Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Jag hade ju aldrig någon kontakt med Michaela Forni eller Cimon Lundberg innan jag träffade dem på Red Room i Uppsala, men det var riktigt kul att träffa dem!

Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Haha, jag vet inte. Man kan ju bli bloggberoende? Vet inte om det är så skadligt.

Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?
Jag har fått några idiotiska och onödiga kommentarer i den här bloggen, men jag tar aldrig något personligt längre. För det kastas så mycket onödig skit i bloggvärlden att man har slutat bry sig.

Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej, jag står för det jag skriver.

Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Internethatet som växt fram genom bloggvärlden är en stor nackdel. Förstår inte varför man ska slänga skit, man vinner ingenting på det.

Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
Svårt att säga, jag kanske lackar ut totalt på bloggandet eller växer ifrån det.. Vem vet? Men det tror jag inte faktiskt, gillar verkligen att blogga!

Maybe that someone's me
Maybe it's meant to be
Lovers, strangers
Sometimes bombs fall quietly
Maybe it's chemistry
Maybe it's hard to see that someone is the right one
I hope that someone is me

Trasighet är något som jag alltid har tyckt om, kanske låter väldigt absurt för vissa men så är det, jag gillar det trasiga och förstörda. Tror att vi alla gillar det på något sätt om man nu tar exemplet med självbiografier. Historier och berättelser blir genast så mycket intressantare om det är baserat på verkligheten, eller hur? Oftast tycker vi att de ska vara så hemska som möjligt, så hemska att vi inte ens kan förstå att det har hänt på riktigt.

Idag när jag läste en av mina favoritbloggare Anna Hibbs så fick jag en kall kår genom hela kroppen och det kändes som mitt hjärta hade stannat och att jag hade slutat andas, för jag kunde inte riktigt greppa det jag nyss hade läst. Jag fick läsa meningen säkert fem gånger innan jag verkligen fattat att jag inte bara inbillade mig det. Det stod i inlägget; "När jag var fem år gammal blev jag sexuellt uttnyttjad av min styvbror" och det var som en kniv i hjärtat på mig när jag läste det. För jag kan inte fatta det, det går liksom inte att ta in och det har fortfarande inte sjunkit in för mig. För jag kunde aldrig gissat att just Anna hade varit med om det, för hon verkar så stark och att hon går ut med det här gör henne ännu starkare i mina ögon.

Men det här får mig att tänka på hur mycket vi egentligen gömmer oss bakom. Vi gömmer oss bakom fasader och låtsas som allt är bra, låtsas som att ett kapitel i ditt liv inte existerar eller tror att bara för att du rivit ut sidorna av kapitlet ur din bok och brännt dem i eld så går det att bara glömma. För de finns där i bakhuvudet och spökar ändå, de ger sig inte i första taget, för orden som skrevs i boken sitter kvar.

Jag vet precis hur det är, precis som jag tror att du som läser det här och nästintill alla är medvetna om är att vi har alla hemligheter och sår som vi gömmer, som vi inte vill visa. Men jag tycker det visar verkligen hur starka vi människor är. Hur starka våra hjärtan egentligen är, för våra hjärtan tål så mycket. Mer än vi tror. För trots allt ont som händer oss så känns det som att vi ställer oss alltid upp på egna ben igen, även om vi ibland måste bli burna eller ha någon att stödja oss mot den första biten. Men jag tycker att allt för många glömmer bort hur starka våra hjärtan är, för vi tar oss alltid upp. Även om det kan kännas ibland som att stormen som vi måste rida ut är lång och eländig så vet vi på något sätt att stormen kommer till slut lägga sig. Det gäller bara att tro, tro på sig själv och tro på att allt kommer bli bra. Tro.

Tyvärr så jag kan inte bättre än sådär faktiskt, haha! Har nog suttit typ en kvart i photobooth och försökt posa mig fram till en bra bild (varenda gång är det så) och jag ger helt enkelt upp, jag är inte fotogenisk... Just have to face it! Ska snart åka till Uppsala en snabbis för att hämta nycklarna och signa kontrakt för studentrummet. Känns skönt, känns bra. Vi hörs, BESO!