Bilden kan ju egentligen få tala för sig själv.. Det är ingen pigg tjej det här. Inte speciellt rolig att ha och göra med för tillfället heller. Mitt i all denna panik jag fick igår över att vara utan mobil, då jag är så smart att jag glömde mobilladdaren i Avesta och min mobil dog på vägen till Uppsala igår, så kommer jag på mig själv.. Ja just det - ingen mobil, ingen väckarklocka. Och nej, fanns inte ens chans att jag skulle kunna gå och lägga mig och önsketänka att jag skulle vakna av mig själv. That would be a longshot.

Så jag började köra ett litet Ally McBeal-marathon i min ensamhet igår kväll. Det gick bra, fram till 4-5 snåret då mina ögon började kapitulera totalt och det kändes som bly hängde i ögonlocken - jag somnade med lampor tända och kära laptopen brevid mig i sängen. Vaknade 7:45.. Kursintroduktionen började 8:15 - men vet ni vad? Jag hann dit! Credd till mig alltså. Förtjänar sjutton applåder. Massvis av applåder.

Nu ska jag hinka snabbkaffe, lyssna på musik som gör mig glad, kanske börja plocka här i mitt studentrum så jag kommer i ordning någon gång och sen kanske - men bara kanske - gå till biblioteket för att leta kurslitteratur. Ikväll får jag min laddare i alla fall. Tur det.
Puss / en tärd tjej