mitt 2010.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Oj. Ja, det har blivit några debuter detta år. Tex. min första festival, det är något jag verkligen kommer komma ihåg när jag blickar tillbaka på just 2010. Peace and Love. Åh

Har du några nyårslöften?
Löften vet jag inte om jag vill kalla det. Små mål, och det är allt emellan att äta och träna bättre, göra bra ifrån mig på lärarutbildningen, hitta ett extrajobb till att resa mer och verkligen ta tag i musiken.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Inga vänner, men bekanta.

Vilka länder besökte du?
Bodde i Spanien i början av året, sen blev det Sverige resterande.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Perioden 29 juni-3 juli (Peace and Love), 4 september (Oskar Linnros på Smålands nation) och 4 december (Daniel Adams-Ray på Smålands) Som ni ser så är det musiken som stått i centrum året 2010. Skulle nästan kunna säga att det var musiken som räddade mig det här året.

Vad var din största framgång 2010?
Att jag hittade tillbaka igen. Till livet, inspirationen, drivet och målmedvetenheten igen. Och att jag kom in på idrottslärarutbildningen i Uppsala.

Största misstaget?
Att jag åkte hem ifrån Spanien. Jag önskar att jag hade kämpat vidare för det är sån jag är. Men jag orkade helt enkelt inte vara den tjejen den gången. Men vad ska man göra? Det är bara att kämpa vidare efter. Jag tror att vi alla någon gång tappar bort oss själva. Det händer alla förr eller senare.

Bästa köpet?
Festivalpasset till P&L, utan tvekan

Vad spenderade du mest pengar på?
Pengarna har inte flödat det här året precis, jag tror att jag har spenderat mest pengar på resor (mestadels tågresor inom Sveriges gränser) och musik.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Finns rätt mycket som gjort mig väldigt glad.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Mycket mycket svenskt. Hela album som, Robyns Body Talk, Oskar Linnros Vilja bli och Dannes Svart Vitt och Allt Däremellan. Framförallt låten Lilla Lady tror jag att jag kommer förknippa det här året med.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Tyvärr så är det ledsnare. För mycket tårar har fallit. Men istället så har jag nu i slutet av året faktiskt aldrig känt mig lyckligare. Det är en underbar känsla.

Vad önskar du att du gjort mer?
Till nästa år så önskar jag mer resor utomlands. Josse, vad sägs som den där tågluffen i Europa? Eller weekend resor till London eller Barcelona? Eller varför inte mitt älskade Costa del Sol..

Favoritprogram på TV
One Tree Hill, föralltid.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Min födelsedag det här året var olyckligvis på en måndag, men det blev mysig middag och paket med familjen. Men sen firades det rejält med perukparty och utgång, det blev riktigt lyckat.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Eftersom jag inte har någon modeblogg och jag lägger mycket kraft på skrivandet så tolkar jag "stil" som det sättet jag skriver på. Och det här året, då jag startade bloggen, tycker jag att jag har utvecklat min egna stil att skriva faktiskt. Jag har fått mycket bra respons och det är jag otroligt glad över.

Den bästa nya personen du träffade?
Jag har träffat en hel del härliga Hedemorabor faktiskt. Who knew liksom?


e.e cummings


En av de finaste dikter jag läst av E.E Cummings. Är en garanterad favorit.
 
I carry your heart with me(i carry it in my heart)
I am never without it (anywhere I go you go, my dear;
and whatever is done by only me is your doing, my darling) I fear No fate (for you are my fate, my sweet)
I want no world (for beautiful you are my world, my true) and it's you are whatever a moon has always meant and whatever a sun will always sing is you Here is the deepest secret nobody knows (here is the root of the root and the bud of the bud and the sky of the sky of a tree called life;which grows higher than the soul can hope or mind can hide) and this is the wonder that's keeping the stars apart I carry your heart (I carry it in my heart)


sommardrömmar


Landslide med bakfull Olle, fyra strängar på gitarren, sittandes i en segelbåt i Grekland.. Är det bara inte för underbart? Längtar så förbaskat till sommaren. Och while we're at it, någon som kan förklara för lilla mig hur i helskotta man spelar sådär på gitarren? Jag har försökt, tragglat och har nog kollat på ett hundratals (nej, jag överdriver inte heller) youtube-klipp för att kunna spela sådär, skulle ge vad som helst för att kunna spela sådär!

egoboost x tusen


Kaffe startar dagen, det är heligt med stort H. Min fina vän Lisa ringer och föreslår stan & lunch. Jag har varit på musikaffären och biblioteket, två ställen där jag stortrivs. Jag lånade en notbok också med pop från 2008 (vi får se hur det går med det) Gick och unnande mig det som ger mig en riktig egoboost och inspiration. Plus att jag ska berätta att jag fick Blondinbellas bok "Egoboost" på lilla julafton igår. Jag satt uppe till klockan tre och sträckläste och kommer nog göra det inatt också. Den här boken önskade jag dock att jag hade fått läst när jag var tretton för mycket av det jag läser känner jag igen mig i, men som jag med åren redan kommit underfund med. Precis som Isabella. Men nu ska jag snart äta lite, sen blir det tidningsläsning, "Egoboost" och skrivande med té. Perfekta måndagen!

juletid är kärlekens tid

Juletid. Den tiden på året då all släkt och familj samlas, äter och dricker gott, pratar minnen och man känner hur det hela bara andas kärlek. Men den här julen har det känts annorlunda. Den här julen har jag känt ännu mer. Mer än året innan. Och ännu mer än alla år tidigare. Ibland känns det som att mitt hjärta ska explodera av overload av all kärlek jag känner för mina närmaste. Jag kommer på mig själv att jag inte tackar tillräckligt. De här små stunderna i vardagen som oftast går förbi omärkta just då men som plockas fram ur minnet som ett gammalt foto som du vet att ord aldrig någonsin kommer räcka för att beskriva det.

Små gulliga julsms som gör att hela själen blir varm. En gammal vän som kommer fram på juldagens bravader, pussar mig på kinden och låter mig få veta att hon finns här. En mamma och syster som alltid ställer upp. Vänner som alltid finns där för en när man behöver det. Vänner som har haft en sådan påverkan på en att du kommer aldrig någonsin släppa dem för utan dem känns det som att du skulle dö. Gamla minnen spelas upp som på en bioduk och tar mig tillbaka till Spanien, sena nätter i Marbella och skratt som gör att tårarna rinner på en.

Det är så mycket jag har att vara tacksam över. Många gånger under dessa dagar så har allt känts så magiskt fint att jag känner att jag kommer snart gå upp i upplösningstillstånd och brytas ner i små microatomer. Och ibland undrar jag hur jag kan känna sån här kärlek. Sån stark obeskrivlig kärlek. Men att ifrågasätta kärlek ska jag inte göra. Det bara är så. Kärlek <3

den dagliga dosen musik


Jag tog mitt pick och pack och åkte till mami min, julafton ska firas här. Just nu spotifyar jag, musikberoende som jag är men ska snart slita mig och glöggmysa i soffan. Beso!

chasing pavements even if it leads nowhere?


hjärta.


Jag har nyss gjort klart min sista betalda dag på jobbpraktiken och fick en överaskning när vi skulle ha förmiddagsfika, fick fina blommor och ett presentkort på Team Sportia. Rent jäkla klockrent när de sedan gav mig cd-skivan med alla låtar vi haft på dansen som ni ser uppe i bild. Jag blev så himla rörd och nästintill tårögd redan av att de gav mig blommor och sedan skulle de såklart prata också. Då var det riktigt nära till tårar och hela jag darrade kändes det som. Jag vet ju själv att jag brinner för idrottsläraryrket men att få höra det av andra och att andra märker och ser det på mig.. och att få höra att man passar utmärkt som idrottslärare.. Det är ovärderligt. Imorgon är det lärarnas julshow (som julavslutning) som jag ska kolla på med bästa Johanna och efter jul kommer jag tillbaka till skolan någon vecka innan jag hoppar på utbildningen. Jag svävar på moln just nu.

2011, come and get me. I'm through with you, 2010.

Den här helgen har jag inte gjort mycket inte. Morgonmigränen har slått till igen också. Inte kul. Mycket film och handboll har det blivit och nu sitter jag och kollar på How I Met Your Mother och äter söndagsgodis. Imorgon är början på de tre sista dagarna på jobbpraktiken innan jullovet och det är lite vemodigt måste jag säga. Även fast jag är så otroligt överlycklig över att jag ska till Uppsala så är jag samtidigt rädd. Att jag har kommit in på idrottslärarprogrammet är faktiskt som att en dröm har blivit sann. Men nu är det nya grejer på gång; Jag ska åter igen flytta till en stad där, när jag tänker efter, inte känner speciellt många och jag ska börja ett program på universitetet.

Ibland känns det som om jag tar saker lite för givet. Speciellt Uppsala nu. Jag har sådana stora förväntningar. Nationsliv, leva lite fattigt i slutet av månaden, studier, nya människor och massor av nya erfarenheter. Jag vill ha allt det där. Jag tror dock att min flytt till Uppsala bara kan göra mig gott. Det måste jag hålla fast vid. Jag måste tro på det. Men på ett sätt så känns det som att jag bara har sett den bra sidan av Uppsala, nationslivet.. nöjeslivet. Och jag vet inte, jag tror att jag har blivit lite väl insnöad på att det är så roligt att jag glömt bort att jag faktiskt ska läsa en utbildning och därmed glömt allvaret i det hela. Men nu dividerar jag bara med mig själv och försöker hitta något som är fel på Uppsala. Men Uppsala kanske är perfekt för mig? Let's hope so.. 

puss på er alla som läser min blogg!

I AM A VOLCANO


Armand Mirpour heter han och han är riktigt bra. Lyssna på hans nya EP HÄÄR!!

who doesn't love inspiration?


Idag är jag lite sjukaz så det har blivit att blogga lite extra. Jag har druckit kaffe i normal mängd för en gång skull för det gör jag aldrig på jobbet. Jag har tittat på vackra bilder och låter mig inspireras. Jag har skrivit klart en dikt idag (se inlägget nedanför) och jag lyssnar just nu på svensk mysig pop. Bra dag! minus sjukligheten då

smultronvin och cigaretter

Iskall frostig december-kväll
Tetrapack smultronvin och cigaretter för värmens skull
Svensk melodisk pop i bakgrunden och röda rum
Vi hamnade i samma säng
Lätta kyssar och hans armar runt om mig
Han dränkte mig i kärlek som jag inte trodde fanns
och en liten del initu mig försvann

Jag dagdrömmer fortfarande om honom och hans söta kyssar.

let me have my fairytale world

På sistone har jag tänkt över det här med sagovärldar väldigt mycket. Vi växer upp med detta, det är inpräntat redan från första godnattsagan och ibland undrar jag om det gör att man inte kan se riktigt klart på vad som är det verkliga livet och det som faktiskt bara är just sagor. Filmer gör det också bara värre. Ännu värre minst sagt. Man får skeva bilder av vad som är realistiskt och vad som är en ren fantasivärld. Något som bara är påhittad uppe i någons huvud och ska sättas i bild för att få resten utav oss stackare att tråna och se dåliga ut i jämförelse. I verkliga livet så finns det regler. Nej, och det är inga regler som är skrivna som lagar. Utan de är påhittade fjantiga regler som vi sätter upp.Och vart kommer dessa regler ifrån? Jo dessa är faktiskt speglade av det som vi ser på film också. Och ja, jag tror alla någon gång har hört dessa regler för jag har nog hört dem alldeles för många gånger och jag började till slut, tråkigt nog, tro på dem som om att de var till för att vara ristade i sten. Och jag är inte den som är cynisk alls. Är det någonting jag tror på så är det kärlek, över allting annat så är det kärlek jag tror på. Kanske låter otroligt klyschigt och töntigt, men whatever säger jag. Bakom alla påhittade regler så tror jag att allting bara handlar om en sak. Att du ska skydda ditt hjärta. Men det finns en otroligt fin linje mellan att skydda det för mycket och vad som är egentligen bra för hjärtat. Du kan bygga höga murar runt ditt hjärta, slå in det så mycket som det bara går men då får du också vara beredd på att du inte kommer höra ditt hjärta slå bakom allt inslagspapper och murar. Jag tycker det är bättre att låta ditt hjärta vara öppet istället för stängt. Låta ditt hjärta sitta utanpå istället för att låsa in det bakom murar. Det är en risk, visst. Men det är värt det. Det är värt att bryta lite fåniga regler för. Kärlek är värt det. Bär ditt hjärta i skjortärmen så du kan ta fram det när som helst. Var orädd. Och så ska vi nog se att vi får ha våra sagovärldar. Fast i verklighetens tappning.


blame it on the stones upon your heart

Små stenar som hänger i ditt hjärta. Tunga, hårda och kalla. För varje misstag, för varje fel, för varje snesteg, för varje gång något gör dig ont, så blir dem bara fler. Det känns som att du ska kvävas, men du fortsätter och då och då kommer saker till ditt hjärta som gör det lite lättare att bära stenarna. De här små ögonblicken och händelserna i ditt liv som gör att du kanske kan hålla i lite längre. Men stenarna blir inte färre, dem finns kvar där. Dem blir fler. Du ignorerar dem. Ett snesteg där, ett misstag där och flera stenar senare så kan du inte längre andas. Det känns som att ditt hjärta ska slitas ut. Det känns som att hjärtat ska explodera.. För det är redan påväg att göra det. Till slut så finns ingenting annat att göra än gråta. Gråta för alla dina stenar på ditt hjärta. Tårar kanske inte löser någonting, men fan, det känns så mycket bättre att släppa stenar genom tårar än på något annat sätt.

den där magnus weideskog.

Weideskog håller på med en julkalender där han publicerar framtida dikter och texter varje dag (som antagligen är till hans kommande album). Här är ett utdrag från 9e december.

Jag har saknat dig och dina andetag

Varje ensam natt, varje ensam dag

Det vi förlorade, det vi lämnade

Vi blev starkare, vi blev förändrade

Allt vi hade då, har vi bättre nu

Det är alltid vi, det är alltid du


lovers. no talking.




they are not you


Peyton's art, från One Tree Hill

lycka i sin renaste form

Det blir som att se stjärnor. Hela kroppen mår bra, varenda liten centimeter. Det lilla ryggont som man hade imorse går bort och din kropp blir helt bedövad, som om du knaprat alvedon eller druckit dig berusad. Hela din värld stannar upp och ingenting annat existerar, allt annat blir obetydligt. Dina steg blir lättare och man glänser som aldrig förr. Munngiporna pekar ständigt uppåt och rycker och du kan inte låta bli att le åt varenda person du ser. Du ringer och smsar som en galning till familj och vänner. Du skulle vilja berätta för hela universum om du så kunde. När du går ut i det som du är medveten om är iskall krispig luft så känner du inte av det. Du svävar fram på moln och man är nära till tårar. Tårar av lycka i renaste form. Ditt favoritgodis som du köpte på vägen hem ifrån jobbet har aldrig smakat bättre och musiken i högtalarna gör att hjärtat skuttar och bankar ännu mer. Såhär högt upp har jag aldrig varit förut tror jag och det kommer nog ta en hel del tid innan jag kommer ner med fötterna på jorden.. Är det verkligen såhär det känns att vara lycklig? Svaret är JA.

ps. JAG KOM IN PÅ IDROTTSLÄRARPROGRAMMET I UPPSALA! iiiiiiiiih

I'd do the stars with you any time


Den här låten har jag varit hooked på redan från första gången jag hörde den. Den satt där som en smäck och kan nog vara en av de vackraste låtarna jag personligen har hört (vilket även Brandon säger i klippet här ovanför) För Romeo and Juliet är ju en cover av Dire Straits. Jag kollade upp den versionen och jag måste ju säga att The Killers version är den jag föredrar, tusen gånger mer än orginalet. (Sorry alla Dire Straits-fan därute) Men som Brandon också säger i videon så presenterade dem låten för den yngre generationen som kanske aldrig skulle ha fått hört denna fantastiska låt. Så det är väl bara tacka och bocka till The Killers, för utan dem så hade jag absolut inte fått hört låten. Sedan vill jag också tipsa er om att lyssna på Matt Nathanson's version av den här låten HÄR, den är otroligt bra den med. Men The Killers version kommer ju alltid bestå<3

it takes two but it used to take only one


tycker verkligen om den här låten

i do want wonder




kings of leon till peace&love


Igår fick jag ett sms från min syster där det stod: "Du kommer DÖ! Kings of leon till p&l!" Det bara kröp i mig när jag var på jobbet för det enda jag ville göra var att skrika, tjoa och tjimma men det kunde jag såklart inte göra.. Jag önskade detta band till peace&love 2011 och vad jag kommer ihåg så var dem högst upp på önskelistan dessutom. Det kommer inte bli nådigt. Sommaren 2011, det kommer inte bli nådigt.

10,000 stones build the best of me


10,000 stones hanging deep in my heart
No, I don't know how they don't tear me apart
How could I ever believe
10,000 stones would save the fool in me
10,000 stones would be a strange blessing
10,000 stones would build the best of me

RSS 2.0