Små stenar som hänger i ditt hjärta. Tunga, hårda och kalla. För varje misstag, för varje fel, för varje snesteg, för varje gång något gör dig ont, så blir dem bara fler. Det känns som att du ska kvävas, men du fortsätter och då och då kommer saker till ditt hjärta som gör det lite lättare att bära stenarna. De här små ögonblicken och händelserna i ditt liv som gör att du kanske kan hålla i lite längre. Men stenarna blir inte färre, dem finns kvar där. Dem blir fler. Du ignorerar dem. Ett snesteg där, ett misstag där och flera stenar senare så kan du inte längre andas. Det känns som att ditt hjärta ska slitas ut. Det känns som att hjärtat ska explodera.. För det är redan påväg att göra det. Till slut så finns ingenting annat att göra än gråta. Gråta för alla dina stenar på ditt hjärta. Tårar kanske inte löser någonting, men fan, det känns så mycket bättre att släppa stenar genom tårar än på något annat sätt.