Málaga
Ibland saknar jag Spanien något så enormt. Jag älskar verkligen allt med Spanien, finns så mycket minnen där och jag har fått så mycket utav de två år jag spenderade där.
Mitt spanien, det kommer alltid vara mitt spanien. Alltid och förevigt i mitt hjärta.

Jag och min lillebror sitter i tevesoffan och flippar mellan kanalerna för att hitta på något som är värt att titta på. Vi bestämmer oss för att stanna och kolla på ett behind-the-scene-klipp som spelas mellan filmerna på tv1000 och just de här klippet är om Alice i Underlandet.

Helt plötsligt kommer Johnny Depp upp i rutan och jag ger i från mig ett suckande tonårsljud, precis då vänder min lillebror huvudet och kollar på mig med en förvånad blick. Ni vet den här typen av blick som säger; Menar du verkligen allvar, syrran? Och så säger han; Jag fattar inte vad det är som är så speciellt med honom.. Nu blev det ombyta roller, nu är det jag som sitter med den här blicken; Menar du verkligen fucking allvar, lilllebror?!? - "Det är Johnny Depp för sjutton" säger jag till min lillebror. Han kollar på mig, han säger ingenting och sedan vänder han huvudet mot teven igen. Inget svar på det, men jag märkte att han blev inte så nöjd med det svaret, för jag kunde se hur min lillebror sjönk ihop och hur förvirrad och bortkommen han kände sig av mitt svar. "Det är en tjejgrej, lillebror" kontrar jag. Men jag fick inget svar tillbaka.

Han skulle ju ha kunnat kommit med frågan; Vad är det för speciellt med honom då? Men tyvärr så går det ju inte att svara mer som tjej än; DET ÄR JOHNNY DEPP, FOR CHRIST SAKE! För det går inte att beskriva denna man, ännu mindre kan nog Johnny berätta för oss hur han gör det, för han bara är.. Johnny Depp. Så till er killar som undrar eller frågar varför.. gör inte det! För ni kommer aldrig förstå, och då menar jag; ALDRIG! It's a girl-thing..

Jag snubblade över en denna film på kanal tv4film. Jag ska faktiskt erkänna att jag alltid fascinerats av konstnärer. Att se dem som är från början "underdogs" nå storhet, åstadkomma något så stort som skrivs ner i konsthistorian, för han var ju den första afro-amerikanska konstnären som blev accepterad i konstvärlden. Tycker det är helt fantastiskt och Jean Michel Basquiats historia nådde verkligen fram till mig. Sedan faller jag för hans konst och stil, helt otroliga. Måste hitta någon kopia av hans verk!

Du heter: Eveline Hansson 

Smeknamn: Mestadels Ewe, blev kallad Hansson när jag spelade handboll, blir kallad Liin av min lillasyster och Malin har nyligen kommit på ett nytt smeknamn; Pevvan.

Låt som när du är ledsen sörjer till?
Oj, tough one.. Det har varit olika hela tiden, oftast har jag en låt för varje sorg och det blir liksom att jag förknippar låten med den sorgen.

Beroende av: Lakrits och kaffe

Vad tror folk om dig? Jag vet inte, folk tror väldigt mycket.

Stämmer det? Beror på vad som sägs

Vad får du oftast komplimanger för? Mitt hår och mina ögon

Hur imponerar man på dig?
Ja, ni vet det vanliga.. Fet karriär, mycket cash, awesome crib och en snygg bil du kan köra runt mig i. (Nej, jag skoja bara) Var dig själv, koppla på charmen och visa genuint intresse för mig. Det krävs inte så mycket.


Brukar du skratta för dig själv?
OM jag gör! Det är som värst när jag sitter på tjuvlyssnat.se

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?:
Jag passar på den här frågan ;)

Var bor du? Avesta, men snart i Solna i Stockholm :D

Trivs du där? Ja,det gör jag. Det är här min familj och släkt har sina rötter, men jag är rätt trött på Avesta just nu. Jag ser fram emot att flytta till Stockholm snart

Har du haft sex idag: Nej.

Hur svarar du i mobilen: Eveline, om det är ett nummer jag inte känner igen och om det är någon kompis eller i familjen säger jag Hej.. och sedan namnet på personen.

Vem ringde du senast?: Mami

Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Kommer inte ihåg

Antal timmar sömn inatt: Fem kanske

Sov du ensam: Ja

Brukar du komma i tid: Jag brukade vara väldigt noga med att komma i tid pre-Espana, men jag antar att jag har fått en släng av den tidsoptimitismen spanjakerna har.

Hur känner du dig nu: Trött och i desperat behov av en latte.

Vanligaste färg på dina kläder: Black of course

Vad tycker du om fötter: Fötter är äckliga. Usch

Vad saknar du: Spanien

Hade du en bra kväll igår: Mys med lillasyster i soffan.. ja, jag hade en bra kväll.

Favorit dryck på morgonen: Kaffe

När brukar du oftast gå och lägga dig: Mellan tolv och ett typ

Är du blyg?: Var otroligt blyg när jag var yngre, men det har vuxit bort med åren. Fast jag är väl fortfarande lite obekväm ibland bland folk jag inte känner. Beror oftast på hur jag känner av personen/personerna.

Sysslar du med någon idrott: Var väldigt aktiv elithandbollsspelare förut men träningen har mest runnit ut i sanden bara därefter. Åh, det här fick mig att tänka på att jag faktiskt måste börja träna.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Attraktion vid första ögonkastet tror jag absolut på. Men jag vet inte, kanske inte ska säga något försen jag sett det.

Har du spytt offentligt: Nej.

Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Ha sex och hänga med killgänget så man kanske får reda på saker som man alltid undrat som tjej.

Är du nöjd med ditt liv: Från och till.

Är du bortskämd: Det skulle jag inte säga att jag är.

Vad gör du i morgon: No plans.

Vad är det värsta du vet?: Trångsynta människor

Har du bra vänner och äkta vänskap?: Ja, herregud ja.

Vad är det finaste du fått?: Om man ska räkna i presentväg så är det halsbandet som det står "Believe" på som jag fick i 18-årspresent innan jag stack till Spanien.

En speciell dag du minns: Finns rätt många speciella dagar jag kommer ihåg men 3;e september 2008 är den som kommer upp först. Det var när jag skulle säga hejdå till min syster och pappa i Spanien för första gången

Du samlar på: Minnen

Vem ringer du när du är arg/ledsen: Beror alldeles på vad det är om, men mamma brukar jag ringa.

När grät du senast: Kommer faktiskt inte ihåg. Men det var nog inte länge sen sist

Vad skulle du göra om du vann en miljon: Resa

Vill du gifta dig: Ja!!

Vill du ha barn: Ja, klart jag vill.

Är du musikalisk?: Nej, jag skulle inte säga att jag är musikalisk precis men jag är väldigt teoretisk lagd och lär mig saker väldigt fort, vilket har gjort att jag är kapabel att spela både lite gitarr och piano.

Vad dricker du helst när du är törstig: Vatten

Bor dina föräldrar tillsammans: Nej

Har du någon gång gråtit dej till sömns: Ja, många gånger.

Biter du på naglarna: Nej, inte längre.


/ eveline

Okej, nu kan jag verkligen medge det. Robyns låt Fembot, ju mer jag har lyssnat på låten så står det mer och mer klart att det faktiskt handlar om det som påstods. Efter några gånger så lade jag faktiskt märke till ljuden som Robyn faktiskt gör. Hm. Ibland så ser jag absolut inte klart och behöver andra som berättar för mig vad saker egentligen är. Tack

Såg nyss reklamen på TV, jag tror jag spyr..

Nu är headern äntligen uppe! Jag var påväg att kasta ut datorn genom fönstret innan jag fick idéen att fråga om hjälp av kära Engbergan. Nu ska jag snart sätta i en film och bara slappa, imorgon måste jag hårdarbeta. Måla, måla, måla.. Snart bär det av till Stockholm, inget datum som är fastställt än men nu känns det verkligen nära. Butterflies. PUSS!

Brukar oftast vara samma sak när jag vaknar på morgonen, jag stapplar ner för trappan, in till köket det första jag gör, gör kaffe, slår på datorn, tar upp spotify och på senare tid så har jag sett ett mönster att jag spelar något radikalt mycket Robyn. I'm obsessed.

Då försöker jag faktiskt ibland att lyssna på något annat och då blir det oftast något från P&L10-låtlistan. Just nu sitter jag och lyssnar på Hoffmaestro, helt fantastiskt hur jag kan bli på så bra humör när jag hör deras musik. Deras konsert på P&L var helt otrolig och man blir så glad av att se dem på scen. Jag tror nog jag ska pallra mig till Gröna Lund den 10;e september för att få uppleva dem igen och det ruset man får från att se och lyssna på deras musik.

Det här inlägget tillägnar jag alla mina nära och kära som alltid tagit mig för den jag är, ni är dem som är värda att behålla. Ni är min största inspirationskälla och ni är dem som får mig att känna att det är värt det att gå upp på morgonen. Ni anar inte hur mycket ni betyder.

Mat, vin och tårta! Var mycket trevligt hemma hos familjen Jans! Blir det utgång imorgon i hedemora kanske? Jag är rätt sugen ska jag säga..

Sitter och häller i mig kaffe, mugg efter mugg.. Hittade den här bilden som jag tagit på Chloé, tyckte den var väldigt söt! Nu har jag fixat en header-bild som jag är väldigt nöjd med, har suttit över en timme och försökt få till det på Paint, så den kommer upp snart när min syster kommer hit och hjälper mig! Jag fattar verkligen inte hur man gör det..
Nu ska jag sätta mig och bläddra lite i Stockholms Universitets katalog, fixa till mig senare, måla på huset kanske och sen bär det av till Hedemora, Micaelas pojkvän Johan har fyllt 20 år, grattis till dig Johan!

Kaffebryggare sönder, så då får man vara lite kreativ och göra sin egen bryggare. Yeah

Kommentarer. Elaka spydiga kommentarer med underton av sarkasm som gör att man vill bara skrika halsen av sig när man läser dem. Jag fattar inte hur de stora bloggarna klarar av det, att dagligen få ta all skit, se det framför dig, läsa det och att koppla på "jag-bryr-mig-inte-knappen". Låtsas som om det inte har något med dem att göra. Visserligen så är de kommentarerna från främlingar som sitter och skriver skit från andra sidan av datorn, men det måste ändå göra ont och till slut så läser de väl inte ens kommentarerna.

Jag har ingen stor blogg, jag har kanske ett snitt på 20-25 läsare per dag och förmodligen är det människor som jag är bekant och vänner med. Och jag får ju inte speciellt många kommentarer men ibland får jag det och enda tills idag så har det varit snälla, rara och rosade kommentarer. Men den här kommentaren var inte från en främling utan det var från en gammal vän och det hugger verkligen till i hjärtat.

Jag får verkligen svårt att förstå vad det är som står och jag vill inte tro på det. Helt ärligt så var det som om någon slet ut mitt hjärta sakta, bara för att få se mig lida. Det var då jag tänkte, var det dags att slå på knappen nu? Jag bryr mig inte.. jag bryr mig inte... Det hela ekade inom mig som om mitt eget samvete hade satts på repeat. Det fungerade inte. Det hjälpte inte ett dugg och det verkligen slog mig att dem som är bekanta, gamla vänner, vänner, bästa vänner, familj, dem du faktiskt bryr dig om.. är dem som kan såra dig mest.

Kollade nyss på filmen The upside of anger där den här låten spelades när eftertexterna rullade. Det är en sån där låt som bara tilltalar mig väldigt och jag lät eftertexterna rulla enda tills jag fick se vem som sjöng och vad låten hette. Sen gick jag direkt till datorn och slog det på spotify och sedan youtube. Älska musik, always and forever


How many roads we've traveled
How many dreams we've chased
Across sand and sky and gravel
Looking for one safe place