Nu drar jag mig verkligen för att gå ut och måla på huset alltså. Usch, jag borde egentligen vara så happy happy som man kan vara men på något sätt så har jag en känsla inom mig som jag inte ens kan definera vad det är. Det är lite creepy faktiskt. Som om det är något som jag missar eller har missat. Men ja, vad ska jag göra? Det är bara tuta och köra. Jag tar min killkompis Philips ord; "In i dimman så löser det sig"

Förresten, hur jävla snygg är inte Robyn? Kolla in bilden! Lyssnar just nu på henne och laddar inför kvällens festligheter hos Bells, kommer bli awesome! Funderar på att låna systemkameran och ta massor av fina pics då det är bara hemmafest tonight.
Aya, nu blir det ut och måla! Gah. Hörs darlings!

Jag vill ha, jag vill haaa! Flygeln alltså, men jag tar gärna Rob på köpet om det så skulle vara.
Nu är det sjutton dags för mig att ta tag i pianospelandet! Pianokurs på KULTURAMA i höst kanske? För jag menar, finns inte en chans att det blir någon flygel för mig såvida jag inte lär mig att spela riktigt. För att bara kunna ackord går icke. Måste ta tag i det, vilken tur då att jag flyttar till Stockholm i höst, finns mycket mer möjligheter.

Vore kanske inte en sådan dum idé att börja sy egna kläder? Snacka om frihet liksom. Du kan göra precis hur och vad du vill, bara att köpa de tyg du vill ha och sätta sig vid maskinen. Man kanske ska införskaffa en symaskin och syboken på bilden som jag hittade på bokus.com? Jo, jag tror jag gör't!

Sitter i soffan och myser med min lillasyster! Hörs senare ikväll kanske, puss!

Sitter just nu ute i stugan, alla barn sover och vi vuxna sitter och spelar Chicago. Eller ja, inte jag, kortspel är inte riktigt min grej. Så nu sitter jag här vid datorn. Hm. Jag skulle gärna bjussa på en bild men tyvärr så har jag ingen kamera här. Hm, igen. Blir ihjäl-myggbiten. Hm, åter igen.

Usch, jag får verkligen inte ihop ett hyfsat inlägg just nu. Ni vet den här känslan när man är så arg så att man blir ledsen, när det enda man vill är att bara ställa sig någonstans mitt inne i skogen och bara skrika ur sig allt man har inom sig? Så känner jag just nu. Jag återkommer imorgon, puss!

Första riktiga idolen, en artist som inspirerar mig till så mycket och om jag hade modet för det så skulle jag cutta av håret i precis samma frisyr!

Oskar Linnros, det finns verkligen inga ord som gör honom rättvisa. Åh, så bra.

Jaha, det blev en dalatripp nästan, Lager 157 i sågmyra och Lager70 insjön utanför leksand, inte mycket till affärer tycker jag. Men jag brukar i för sig inte vara ett fan av outlets faktiskt. Men gud, när vi åkte från sågmyra till Leksand, fy sjutton vad vackert det är i Dalarna, där runt Hälla innan Leksand. Puh, jag var helt hänförd. Dalarna kommer alltid att finnas i mitt hjärta, så länge jag lever. Men nu inväntar vi Allsången, min man Oskar Linnros ska vara med ;D Plus att Salem är med. Jag vill vara där!! /luego

Då var P&L-bandet avklippt då, var lika bra att få det gjort. Som att dra av ett plåster ungefär, lite tvekan om det kommer svida till eller inte. Det här bandet står för så många minnen på en enda festival, den har varit en daglig påminnelse av alla dessa minnen. Alla dessa spelningar och hänget vid campet. P&L-10 toppar verkligen bästa upplevelsen. Längtar redan till nästa år!

Jag och Lisa på räkfrossa förra året.
Det blev bad- och filmkväll igår med min älskade Lisa, alltid lika trevligt! Så nu kom jag nyss hem ifrån henne, nyss ätit och ska snart in i duschen. Blir inget socialt umgänge idag, är väldigt trött. Kanske blir ett glas rött och en bra bok? Fick ju låna Les Miserables av familjen Wohlfart så kanske ska sätta igång med den, som jag har väntat på att få läsa den boken! Den finns inte att köpa längre på någon internetbokhandel, jag har letat ihjäl mig, men nu har jag den äntligen. Duschen nu, puss!

Det här är en av mina absoluta favoritlåtar och dessutom favoritartister, jag kan sitta i flera timmar och lyssna på denna man. Nu ska jag snart bege mig ut på en runda med just Gavin i lurarna. Underbart. luego!

Nu får det ju sjutton vara nog. Ännu en natt där jag sovit dåligt och vridit och vänt på mig in på småtimmarna och till slut, vid klockan sex, har somnat av ren trötthet och frustration men sedan så vaknar också klockan halv 12 också. Ååååh! Men iallafall, jag känner mig lite oinspirerad för tillfället så vi får höras senare idag! Puss

Nu ska jag snart hoppa in i duschen efter en väldigt bra dag, sen blir det att gå in i den omöjliga kärlekens värld med Bella och Edward. Imorgon ska jag försöka gå upp tidigt, ska måla och sen ska jag försöka hinna med ett besök till biblioteket, vilket kan ju ta lite tid egentligen, för när jag är bland böcker så förlorar jag mig själv helt totalt. Böcker har en stor influens på mig, jag älskar böckernas världar.

Det finns ingenting som är så bra för mig som att ockupera med arbete, vare sig det är att måla hus, löpning eller att bara läsa bok, det gör så att jag får skingra mina tankar. Jag är en väldigt tankspridd person och i mitt huvud snurrar alla möjliga fix, trix och idéer. Jag är en sån människa som överanalyserar allt, gillar att sätta ord på mina känslor och tänker egentligen för mycket för mitt eget bästa men det är också det som gör att jag är jag. Jag menar, jag är ju tjejen som har anteckningsblock överallt och skriver ner minsta lilla idé eller tanke i princip så fort jag tänker den.

För mig känns det nästan som en vardagslyx att snöra på mig joggingskorna, sätta ipodlurarna i öronen, på med glajjorna (när solen är framme) och sätta av för en gång- eller löprunda. Bakom de här solglösögonen och musiken som dånar i mina öron så kan jag gå in i mig själv och inte bry mig alls om omvärlden. Det finns bara jag, ingen annan och det känns som man verkligen kan andas. Det är inte precis så att jag inte tänker på någonting. Det går ju inte, oftast lyssnar jag noga på musiken, går in i musiken eller så börjar tankarna snurra igen. Tanken som har återvänt hela tiden till mig idag, den har kommit till mig när jag målade i fyra timmar och även när jag var ute och gick i två, är att jag reflekterar över hur mitt liv kommer bli i Huvudstaden Stockholm. Det liv som jag faktiskt har väntat på att få ta del av i snart 3 år..

Jag vill leva ett explosivt, händelserikt och spännande liv. Jag säger inte att jag vill leva glamouröst, vara känd eller leva i något slags överflöd.

Jag vill ha utekvällar, dansa nätterna långa, kanske hänga med vänner på exempelvis mosebacke, lunch på uteserveringar, chilla någonstans vid vattnet, sitta och plugga i vackra parker, hemmakvällar med ost och gott vin, shoppingrundor, resturangmiddagar, gå på spelningar och gigs, göra resor till andra svenska städer för att hälsa på gamla vänner..

Listan är lång. Jag vill inte ha dötid, jag vill ha planer, jag vill vara upptagen, jag vill att min kalender ska vara fullspäckad, och jag ska göra mitt allra bästa för att få det så. För det är det jag vill, jag vill få ut så mycket som möjligt utav livet. För den tiden som passerar oss, den får vi aldrig tillbaka. En dag vaknar man upp och inser att de dagar som passerat, vill man ha tillbaka för att man önskade att man hade gjort mer. Ansträngt sig mer, levt mer. Lev nu

Jag svävar fortfarande på moln, när jag försöker det minsta lilla fundera ut ett ordval på mina känslor jag känner just nu, så kommer ingenting. Obeskrivligt. Nu vet jag inte ens varför jag satte mig och började skriva det här inlägget, har egentligen inget intressant att säga. Sitter här med en kaffe latte och lite då och då läser jag nån enstaka sida i min Twilight-bok som jag åter igen har blivit beroende av och kärat ner mig i.

Det är så konstigt att jag kan bli så nerkärad i den storyn, för jag vet att sådan här kärlek inte existerar. Jag vill gärna tro det men verkligheten kommer alltid ikapp.