pappersdrömmar älskling
Det finns ingenting som är så bra för mig som att ockupera med arbete, vare sig det är att måla hus, löpning eller att bara läsa bok, det gör så att jag får skingra mina tankar. Jag är en väldigt tankspridd person och i mitt huvud snurrar alla möjliga fix, trix och idéer. Jag är en sån människa som överanalyserar allt, gillar att sätta ord på mina känslor och tänker egentligen för mycket för mitt eget bästa men det är också det som gör att jag är jag. Jag menar, jag är ju tjejen som har anteckningsblock överallt och skriver ner minsta lilla idé eller tanke i princip så fort jag tänker den.
För mig känns det nästan som en vardagslyx att snöra på mig joggingskorna, sätta ipodlurarna i öronen, på med glajjorna (när solen är framme) och sätta av för en gång- eller löprunda. Bakom de här solglösögonen och musiken som dånar i mina öron så kan jag gå in i mig själv och inte bry mig alls om omvärlden. Det finns bara jag, ingen annan och det känns som man verkligen kan andas. Det är inte precis så att jag inte tänker på någonting. Det går ju inte, oftast lyssnar jag noga på musiken, går in i musiken eller så börjar tankarna snurra igen. Tanken som har återvänt hela tiden till mig idag, den har kommit till mig när jag målade i fyra timmar och även när jag var ute och gick i två, är att jag reflekterar över hur mitt liv kommer bli i Huvudstaden Stockholm. Det liv som jag faktiskt har väntat på att få ta del av i snart 3 år..
Jag vill leva ett explosivt, händelserikt och spännande liv. Jag säger inte att jag vill leva glamouröst, vara känd eller leva i något slags överflöd.
Jag vill ha utekvällar, dansa nätterna långa, kanske hänga med vänner på exempelvis mosebacke, lunch på uteserveringar, chilla någonstans vid vattnet, sitta och plugga i vackra parker, hemmakvällar med ost och gott vin, shoppingrundor, resturangmiddagar, gå på spelningar och gigs, göra resor till andra svenska städer för att hälsa på gamla vänner..
Listan är lång. Jag vill inte ha dötid, jag vill ha planer, jag vill vara upptagen, jag vill att min kalender ska vara fullspäckad, och jag ska göra mitt allra bästa för att få det så. För det är det jag vill, jag vill få ut så mycket som möjligt utav livet. För den tiden som passerar oss, den får vi aldrig tillbaka. En dag vaknar man upp och inser att de dagar som passerat, vill man ha tillbaka för att man önskade att man hade gjort mer. Ansträngt sig mer, levt mer. Lev nu
För mig känns det nästan som en vardagslyx att snöra på mig joggingskorna, sätta ipodlurarna i öronen, på med glajjorna (när solen är framme) och sätta av för en gång- eller löprunda. Bakom de här solglösögonen och musiken som dånar i mina öron så kan jag gå in i mig själv och inte bry mig alls om omvärlden. Det finns bara jag, ingen annan och det känns som man verkligen kan andas. Det är inte precis så att jag inte tänker på någonting. Det går ju inte, oftast lyssnar jag noga på musiken, går in i musiken eller så börjar tankarna snurra igen. Tanken som har återvänt hela tiden till mig idag, den har kommit till mig när jag målade i fyra timmar och även när jag var ute och gick i två, är att jag reflekterar över hur mitt liv kommer bli i Huvudstaden Stockholm. Det liv som jag faktiskt har väntat på att få ta del av i snart 3 år..
Jag vill leva ett explosivt, händelserikt och spännande liv. Jag säger inte att jag vill leva glamouröst, vara känd eller leva i något slags överflöd.
Jag vill ha utekvällar, dansa nätterna långa, kanske hänga med vänner på exempelvis mosebacke, lunch på uteserveringar, chilla någonstans vid vattnet, sitta och plugga i vackra parker, hemmakvällar med ost och gott vin, shoppingrundor, resturangmiddagar, gå på spelningar och gigs, göra resor till andra svenska städer för att hälsa på gamla vänner..
Listan är lång. Jag vill inte ha dötid, jag vill ha planer, jag vill vara upptagen, jag vill att min kalender ska vara fullspäckad, och jag ska göra mitt allra bästa för att få det så. För det är det jag vill, jag vill få ut så mycket som möjligt utav livet. För den tiden som passerar oss, den får vi aldrig tillbaka. En dag vaknar man upp och inser att de dagar som passerat, vill man ha tillbaka för att man önskade att man hade gjort mer. Ansträngt sig mer, levt mer. Lev nu
Kommentarer
Postat av: Johanna
Ännu en gång; väldigt fint skrivet!
Jo, jag är kvar i Stockholm, kommer tillbaka till Avesta den 30 juli och vet inte alls när jag åker tillbaka till Halmstad. Jag hoppas vi kan slänga in en date innan dess iaf! Puss <3
Postat av: Johanna
Och du, jag är helt säker på att du kommer trivas som sjutton i storstan! :)
Postat av: Josefine Englund
Så jävla rätt Evve!!
Trackback