Jag svävar fortfarande på moln, när jag försöker det minsta lilla fundera ut ett ordval på mina känslor jag känner just nu, så kommer ingenting. Obeskrivligt. Nu vet jag inte ens varför jag satte mig och började skriva det här inlägget, har egentligen inget intressant att säga. Sitter här med en kaffe latte och lite då och då läser jag nån enstaka sida i min Twilight-bok som jag åter igen har blivit beroende av och kärat ner mig i.

Det är så konstigt att jag kan bli så nerkärad i den storyn, för jag vet att sådan här kärlek inte existerar. Jag vill gärna tro det men verkligheten kommer alltid ikapp.