Pendlar just nu mellan att lyssna på de här två låtarna, dricker kaffe och har typ bara en sak i tankarna. Snurrar utav bara fan just nu. Låten "17 år" får mig att tänka så mycket på Uppsala (saknar Uppsala så mycket), samtidigt som det får mig att tänka på när jag var 17 år och kände exakt likadant som Veronica sjunger i låten. Just nu saknar jag vardagen. Plugga. Nationerna. Mysiga Uppsala som har ett så stort inflytande på mig, ger mig typ ett lugn som är svårt att beskriva. Jag saknar mitt lilla studentrum och när killarna i min korridor sjunger S&M så högt som de bara kan och jag ligger typ på golvet i mitt rum i gapskratt.. Fyfan, Uppsala är min stad. Att lämna nu skulle inte vara bra.

Riktigt beroendeframkallande låt. Satan i gatan vilken talang den här tjejen är! Är ju inte mänskligt.

Igår var jag ute och cyklade på tävlingscykel för första gången med Robin, hur kul som helst och fort som fasiken gick det! Var så kul att nu vill jag ju ha en sån cykel, haha! Tror vi cyklade 2 mil eller nått och jag kom upp i 49 km/h som max (kan helt klart ösa på mer, duuuh) :)) Men tacka fan för min grundkondition alltså, den sitter där den ska måste jag säga! Men herre jisses vad jag har ont från sadeln.. varje gång jag sätter mig så gör det ont! Men det är smällar man får ta.. kul var det ju! Synd att jag inte hade kamera med, då hade ni fått sett hur smookin' jag var! Höhö, eller inte.... Cykelbyxor och cykelglasögon, behöver jag säga mer? :P

Innan jag slutar skriva så ska jag säga grattis igen till Robin för typ femte gången kanske? Grattis igen iallafall på det-mest-meningslösa-numret-att-fylla! ;D För er som har fyllt 19 så fattar ni vad jag menar... man kan ju lika gärna fylla 18 igen? Shit nu lät jag för pessimistisk. Måste sluta. Grattis iallafall och hoppas att din dag fortsätter lika bra som imorse! ;))

Morgon! Känner mig trött...... (se min osminkade fejja på bilden) Ska hälla i mig kaffe nu och sedan börja inta plugget, men det här kommer bara sluta på ett sätt. I just know. Fucking självdisciplin. Finns inte mycket av det i mig. Ibland gör det. Men inte alltid, som jag gärna vill att jag ska ha. Kaffe NU! puss

Hemma efter planeringen av våran B-DAY BASH! (älskar verkligen ordet BASH). Inbjudningarna är skickade och vi kom upp i över 100 gäster.. inte för att jag tror så många kommer komma men herre jisses vad det skjuter iväg. 100 vänner och bekanta liksom? Hoppas verkligen att så många som möjligt kan komma! :) Har nyss ätit mamma's fredagsgryta (som min mamma så gärna kallar det), ska dricka kaffe nu och sen ska jag väl in i duschen och slappa framför tvn, kanske kolla nån film. Imorgon blir det plugg, löprunda och träffa Handsome! Ha en fin kväll hörrni, beeeesiiiiito

Shiiieet, hur jag kom upp klockan halv 8 är ju bara ett mirakel för sig.. Fick ett besked per sms imorse, slog på laptopen direkt och kikade. Även fast det var dåliga nyheter så är jag inte ledsen, trodde helt klart att jag skulle bli det. Antar att jag var rent mentalt beredd på det. Men what to do, what to do liksom? Life goes on och saker löser sig. Nu snörar jag på mig löpardojjorna, på med brillsen, lite av min älskling Gavin Degraw i lurarna och tar en promenad på cirkus två timmar in till stan.. Jag, Micaela och PartyMallan ska planera våran birthday!! BIG 21 COMING UP. Gånger 3 dessutom.

Det värsta jag vet är när rastlöshet innfinner sig.. Finns bara en sak att göra då för mig: RUN BITCH RUN!! typ haha :)) Idag tog jag hjälp av Maroon 5 i spåret, gick förvånansvärt lätt faktiskt! Nu jävlar alltså, det är dags att bli fast i detta...... oh yeah

Tusen tankar och funderingar snurrar just nu i min skalle. Bara runt runt runt tills allt bara smälter ihop till en stor massa. För en gångs skull så skulle jag vilja slippa att oroa mig, kunna slappna av och bara njuta av de sista veckorna innan skolan börjar igen, men jag kan inte. Det känns som något har skjutits rakt genom bröstet på mig, så känns det hela tiden. Gång på gång på gång. Går och väntar på ett beslut som jag inte kan göra någonting åt för det finns bara till att vänta. Men jag har bara mig själv att skylla, det är mina misstag och snedsteg. Jag önskar bara att det kunde bli lätt igen, så som det brukade vara. Jag saknar den versionen av mig själv.

Helluuuu blöggen! Idag mår man inte ens i närheten av bra.. För mycket rödtjut är icke bra alltså kidzzzz. Trodde att colan skulle smaka bättre som jag sippar såhär på morgonen, men näääj då.. smakar mest bara kolsyra typ. Ångest kommer krypande, men då tar jag lite hjälp av killarna här ovan. Jag har någon sorts MEGA-band-crush när det gäller The Concept, är helt in löööööwe i deras musik. Hoppas på att få se dem på en Uppsala-nation i höst.... och på tal om en annan crush.. Uppsala!!!!! Snart är jag där och jag har börjat längta som bara den. Tog en koll på kursen jag ska läsa och jag bara vet att jag kommer älska den. Den här hösten ska bli fantastiskt. Så måste det bli.

Har haft en väldigt bra dag idag! Började med att städa upp lite hos pappa innan jag skulle gå hem till mamma, jag vill påpeka att från min pappa till min mamma är det ungefär 1 mil.. (ja, jag känner mig otroligt hurtig må jag säga) Sen chillade jag med kaffe framför Gossip Girl och efter middagen så blev det en båttur, som ni ser. Hur härligt som helst! Nu ska jag göra lite té och kolla på bilder från när mami och Anders var och vandrade, sen inatt åker jag och mamma för att hämta syster efter jobbet i Hedemora! PUSS

Förändring. Det kan nog vara ett utav det jobbigaste som finns. Att tvingas fatta ett beslut som kan förändra allt, det är aldrig enkelt. Ibland är förändring nödvändigt. När man måste lägga allt annat man känner, allt annat som gör att man håller tillbaka och gör så att man blir rädd att man aldrig kommer klara av det. För man måste först och främst tänka på sig själv.

När jag tänker tillbaka på mitt beslut att flytta till Spanien så kan jag inte förstå vart den styrkan kom ifrån. Kanske var det min längtan från småstaden som jag tänkt på och nästintill planerat ända sedan jag var tolv som gjorde det, kanske var det pga. tristess eller så var det helt enkelt det enda rätta att göra just då. Det kanske helt enkelt var nödvändigt. Längtan efter nya saker och förändring har alltid funnits där och när det kommer sluta vet jag inte. Det finns inte en enda dag som går förbi utan att jag tänker på allt jag kan göra. Bryta mig loss igen. Och om man ens så tänker tanken att jag skulle stanna för någon.. ja, då känner man inte mig. Då vet man inte ett skit om mig.

Idag känns faktiskt ingenting bra. Jag har en sådan konstig magkänsla och det känns som jag går tårögd hela tiden. Det är nästan det enda jag kan tänka på just nu. När klockan slog tolv idag så stirrade jag blindt på tv-skärmen, en tyst minut för dem som omkom i Utöya i Norge. Sedan brast jag ut i gråt, hejdlös gråt. Samtidigt som jag är så fruktansvärt ledsen över det här så är jag arg. Förbannad. Hur en enda människa kan ha så mycket hat i sig? Hur kan man ha så mycket hat att man tar så många liv? Utan att ens blinka. Helt iskall och dessutom förnedra ungdomarna genom att säga "god natt" och sedan bara avlossa skott efter skott. Det finns inte ord för det här, för det är så mycket värre än en mardröm. Det är en fruktansvärd tragedi. Så många som sörjer och lider för det här. Så många som är ärrade och kommer ha det här med sig för resten av sina liv. Familjers, släkters och vänners hjärtan som nog aldrig kommer läka helt efter det här. Han har förstört människors liv. Saker och ting kommer aldrig någonsin bli detsamma, och det här är nog det jag gråter för. Att så många människors hjärtan har krossats, skärrats och brustit mitt itu.
Bara den tanken gör att mitt gör detsamma.

Norge, all kärlek och tankar till er <3

Här kommer lite bilder från trippen på Västkusten!

Första stoppet, Askims Havsbad i Göteborg, himla fint!

På bryggan där jag och Robin körde nattbad, iiiiiiskallt var det!

Robin i vårat tält!

Första natten i Askim, mys i tältet och Johan spelade gitarr!

Jag och Robin!

Här har vi enda bilden från vårat andra stopp, Ullared! Campingen hade lite mysko folk, men det var väl det man förväntade sig.. :P

Nästa stopp blev Gränna, här har vi Robin som använde kvarvarande material av sin uppätna klubba till att göra sig lite rulig ;)

Inne i Gränna Stad! Varannan affär är Polkagris-kokerier!

Nere vid Grännastranden!


Vi badade lite, på bilden f.v. Robin, Jag och Johan




Robin försöker typ dränka mig.. eller iallafall få mig under vattnet :P

Sen spelade vi lite mini-boule på stranden!

Min fina syster!


Sen spelade Johan och Miccan strandtennis! Micaela posar järnet.

Beachboy?

Heeej blöggen! Nu är jag hemma efter en så otroligt fin vecka nere på västkusten (aka. bästkusten)! Det blev Göteborg, en snabb sväng förbi Varberg (Varbergs campingar kan gå och dö förresten för att ni har 25-års gräns? Whöööt liksom?) Sen blev det Ullared och sen Gränna. Gränna var så himla fint verkligen, dit åker jag jättegärna igen! Ni ska få se lite bilder ifrån trippen också så fort jag får tag i systemkameran :)) Idag ska jag fira min mami med fika och tårta här hemma. Har dammsugit i princip hela huset och om två timmar kommer gästerna! Vi höres, pusss!

Hade en himlans trevlig kväll igår! Och idag var det bara att snabba sig hem till mami (efter en allt för lång sömn) och tvätta järnet och packa och greja. För imorgon sticker jag, Micaela, Johan och Robin till västkusten!! Kommer bli så satans kul! Men nu måste jag återgå till packningen faktiskt, jag tror jag har packat med mig hela jäkla garderoben för väskan är så helsicke tung.... Och om någon timme kommer Robin och hämtar upp mig, jag ska agera levande väckarklocka tydligen, stackarn kommer inte upp annars.. Haha, hörs om en vecka!

Några snapshots på mig i badrummet! Har fixat till mig lite inför kvällens bravader; förfest hos Bells, lite wine och sen utgång med några av de bästa! Sååå nice. Nu ska här dansas rövva av sig!! :))

Jag bloggar väl lite nu då när jag inväntar Robin som snart kommer och hämtar mig.... Harry Potter-marathon, yaaaaaajks!

Heelluuu blöggen (jag bjuder förresten på den här bilden av mig med mitt otvättade hår, haha)! Men ooh shit jag har ju inte bloggat på riktigt riktigt jäkla länge alltså! Kanske betyder att man lever livet? Lite kanske? Peace and love var det förra veckan och jag längtar tillbaka redan, jag skulle vilja leva på en festival resten av mitt liv och då skojar jag inte. Lyckorus 24/7 all the time... inte helt fel. Sedan att få dela allt det här med underbara människor, det toppar allt. Jag har ju snackat om att det skulle bli tårar på Peace and love's konserter, tro mig... det blev det! Ska kanske dela med mig lite mer senare när jag har ork, lite bilder och så kanske. Vi hörs guys, pöss