Pendlar just nu mellan att lyssna på de här två låtarna, dricker kaffe och har typ bara en sak i tankarna. Snurrar utav bara fan just nu. Låten "17 år" får mig att tänka så mycket på Uppsala (saknar Uppsala så mycket), samtidigt som det får mig att tänka på när jag var 17 år och kände exakt likadant som Veronica sjunger i låten. Just nu saknar jag vardagen. Plugga. Nationerna. Mysiga Uppsala som har ett så stort inflytande på mig, ger mig typ ett lugn som är svårt att beskriva. Jag saknar mitt lilla studentrum och när killarna i min korridor sjunger S&M så högt som de bara kan och jag ligger typ på golvet i mitt rum i gapskratt.. Fyfan, Uppsala är min stad. Att lämna nu skulle inte vara bra.