Sommaren står och väger, och vi som är studenter har tentaångest och allt vad det nu heter. Men vi längtar, som sjutton. Efter sommaren. Flytta hem för sommaren och få andas ut lite. Det är som att få vara barn igen, slippa alla måsten för en gång skull. Främst tentaångesten, disken i det äckliga korridorsköket och slippa dela det motbjudande badrummet. Jag tror jag aldrig har längtat så mycket efter sommaren som jag gör just nu. Tanken på ljumma sommarnätter, bad, hemmafester, festival, utekvällar, träffa vänner man inte sett på ett tag.. Bara tanken gör mig lycklig, och att veta att det snart är här får det att bara spritta till i kroppen på mig. Tro mig, jag älskar studentlivet och Uppsala och jag kommer säkert längta tillbaka till mitt lilla studentrum i slutet av sommaren. Men nu, nu vill jag bara ha sommaren och allt vad det innebär. I skrivande stund nu sitter jag ute på min mammas terrass med utsikt över Dalälven. Herregud så fint det är, det var länge sedan jag satt här, länge sedan jag var hemma hos min mamma. Jag hade glömt bort hur harmonisk och lugn det här stället gör mig. Det blir nog många kvällar här ute, sena nätter då jag kommer skriva - skriva ut allt jag någonsin känt och känner. Spela Veronica Maggios senaste platta om jag om igen tills de jag bor med kommer spy på det. Dricka rödvin med min mamma. Snacka om allt mellan himmel och jord och lite annat skit med lillebror. Ta ett dopp i älven. Hemmafest här alltså, ja fan, det måste man ju ha. Helt perfekt ju. Tror jag nyss kom på en av sommarens många planer. Jag styr upp, lovar. Men nu ska jag njuta lite, njuta i solen med min öl och glömma tentaångesten, bara för ett litet tag. Sommaren är på ingång hörrni.