Har ni tänkt någon gång på hur man ibland ljuger för sig själv? Kämpar emot känslor? Jag gör det i alla fall. Jag kan kämpa frenetiskt mot det, för att det är enklare. Eller rättare sagt, för att jag tror att det är enklare så. Man tror att bara för att man har gått ner för den vägen förut så ska samma sak hända igen. Man bygger upp små murar inom sig mot det man egentligen känner och försöker lura sig själv. Och det enda som de murarna är gjorda av är rädsla.

Jag vet ju att någonting har fattats ända sedan jag gick ifrån det. Det var en del av mig. Var det något som gjorde mig glad så var det de. Jag kom ihåg att så fort jag klev innanför linjerna så sköljdes alla mina problem av min rygg. Det fanns inga tankar och funderingar. Ingen oro eller ångest. Bara ett hjärta som skippade några slag av ren lycka. - Jag tänker ta tillbaks det. Jag river den muren nu.