BREV TILL MITT FEMTONÅRIGA JAG.

Hej du Eveline 15 år, long time no see!

Jag tänker inte "sugar-coata" någonting. Svira in saker i rosa sockervadd eller tala om för dig att de närmaste 6 åren i ditt liv kommer vara underbara och som taget ur en film. För de närmsta åren kommer vara en bergodalbana. Det är så livet är. Du kommer ramla in och ut, ändra åsikter, ifrågasätta vem du är, vad du vill och vad du har gjort. Inga vidare trauman precis, bara uppleva ett ganska så brett register av känslor. Det hittills värsta är redan över, jag tror du förstår vad jag menar med det, och det kan bara bli bättre nu.

Om några månader kommer du få känna av, för första gången, hur det verkligen känns när drömmar går i uppfyllelse. Du kommer vara så lycklig att du gråter flera nätter i rad. You’ll see. Du kommer senare få känna av hur det är att göra misstag, hur saker som gjort dig så glad plötsligt bara kan vissna och dö ut. Få dig att tveka och göra sådana oväntade beslut. Jag vet. Nu blev du förvirrad va? Det där låter inte som Eveline, hon som alltid har allt under kontroll och vet vart hon är på väg. Men mycket kan hända på 6 år, vet du.

Eveline snart 21 år, hon spelar inte handboll längre. Jag vet att du inte tror ett dyft på det där just nu, du sitter och skakar på huvudet envist i förtvivlan, tänker på att handbollen är ditt allt och att du aldrig någonsin skulle kunna leva utan det. Men det kan du. Det kommer alltid vara din första kärlek ska du veta. Men var sak har sin gång.

Hösten 2008 flyttar du till Spanien (jag vet, ännu en dröm uppfylld). Drygt en månad innan du flyttar får du en liten babysister, som döps till finaste namnet Chloé, och du kommer älska henne något oerhört mycket. Du går ditt sista gymnasieår nere i Spanien och spelar handboll i ett spanskt handbollslag. Det blir ditt sista handbollsår, men det blir ett bra år. Ett av dina bästa år hittills. Om det inte var för krångel med spelarlicensen mellan spanska och svenska handbollsförbunden så hade du haft en ledande roll i laget. Ska berätta för dig att dem i laget fick betalt, deltidsproffs.. Rätt ballt. De ville ha dig i laget.

Du kommer få träffa fantastiska människor och lära dig spanska. Ännu mer spanska. Efter studenten bor du ytterligare ett drygt läsår i Spanien, läser spanska på universitetet. Japp, det är sant. Eveline 21 år kan prata spanska. Du kommer få vara med om en sjujäkla resa, lära dig nya saker om dig själv, se nya sidor av dig själv och växa något otroligt som människa. På bara två år. Du kommer få känna hur det är att ta revansch. Riktig jävla in - your - face - revansch. Du kommer få vara med om hur en blyg liten tjej förvandlas till en självsäker ung kvinna, du kommer känna dig mer åtrådd än någonsin och besegra rädslor som du aldrig trodde att du skulle kunna ta kol på.

Jag kanske ska berätta för dig att jag just nu läser till idrottslärare… Det yrket som alltid funnits i tankarna men som du trott att du aldrig vågat bli eftersom du har en skräck för att prata inför mycket folk? Piece of cake säger jag bara. Du sopade banan med den rädslan. Du älskar idrottsläraryrket och vet så himla självklart att det är det du vill bli. Du kanske inte tror mig nu heller och du har ju tusen andra saker i ditt huvud som du vill just nu, jag vet ju hur du är. Alltid vill ha mer. Är aldrig nöjd. Du kommer fortfarande vara så när du är 21.

Och det här med att lita på folk, jag vet ju att du aldrig har haft det lätt med det. Alltid haft garden uppe. Försök att släppa den, för det leder ingenvart. De finns människor i din närhet som vill dig väl och verkligen bryr sig om dig. Det finns människor i din närhet just nu som fortfarande kommer vara kvar om 6 år och även nya människor som kommer lite senare in i ditt liv.

Men oroa dig inte, även om det känns svårt nu, så kommer din gard sänkas lite i alla fall. Det kommer bli enklare. Fortsätt bara vara den starka person du är. För du är starkare än vad du tror. Du har ingen aning om hur mycket styrka den där lilla 15-åriga kroppen rymmer. Och tro inte att tårar är svaghet. Det är okej att vara ledsen ibland. “Happiness is a mood, not a destination” Kom ihåg det. Det kommer från din favoritserie… Som du kollar på varje dag efter skolan med oboy och rostade mackor innan träningen. Det är fortfarande din favvo år 2011. De spelar ju in nionde säsongen just nu… Hur glad blir du inte nu?

Kommentarer
Postat av: anna

fint skrivet, dock heter det sugar-coat. alltså överdraget i socker. inte code, det blir kod. just so you know

2011-08-13 @ 03:50:34
Postat av: eveline

Tack! Har ändrat nu.

2011-08-13 @ 10:25:34
URL: http://almaespanola.blogg.se/
Postat av: Anna

Så lite, du är verkligen bra på att skriva!

2011-08-13 @ 21:07:51
Postat av: Johanna

Eveliiiiiiiiine! Åh vad jag ryste när jag läste det där. Jag älskar din texter! Du är grym, och det har du alltid varit. 15 eller 21. Love ya!

2011-08-22 @ 15:24:15
URL: http://engbergan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0