En mycket klok vän sa en gång till mig för rätt så längesen, att må bra, det är det viktigaste. Det är det absolut viktigaste som finns för en människa. Jag hade aldrig någonsin tänkt på det sättet förut, sett det på det sättet, förrän hon sa det faktiskt.

När jag tänker på när jag var yngre så känns det som att bara livet sprang fram då och jag hann inte ens blinka. Inte tänka på om jag mådde bra eller inte. Livet gick fram i hundranitti, jag hängde på och jag hann nog aldrig känna efter riktigt.

Idag kan jag gå från att ena dagen känna att jag nästan bryter ihop på Stockholm-Uppsala tåget en söndagskväll, till att dagen därpå känna mig helt tillfreds och lugn. Må bra helt enkelt. Det är verkligen som en bergodalbana och jag känner av och noterar varenda kurva och sväng under åkturen.

Jag har jämt fått höra att det är inte bra att känna för mycket. Men jag säger emot det nu. För jag känner hellre för mycket än ingenting alls. Jag vill känna när jag mår bra. Så som jag gör idag. För det är det viktigaste.