Har ni tänkt någon gång på hur mycket som lämnas obesvarat? Så många nej som sägs, tankar som inte lämnar munnar, för många sanningar som inte blir hörda och den där personkemin och kyssarna man hade för en utekväll men som är som bortblåst när allt väl kommer omkring.. Allt för mycket kärlek går till förgäves. Det som kunde ha blivit något, kunde egentligen ha blivit speciellt. Det som kunde ha blivit allt, rann ut i sanden.. För vad? Jo, för att man inte vågade ta risken. För att man ville spela på den säkra sidan. Men jag ska nog säga att låta chanser gå till spillo, det kan nog vara det värsta misstaget man kan göra. För det är alltid bättre att ångra något man har gjort och satsade på, än något man inte ens försökte sig på. Det är bättre att gambla och sedan mista det än att låta det vara och tro att det var bäst så. För om du aldrig provat, hur kan du då vara säker? som i äkta älskade Oskar Linnros-anda. Det är faktiskt dags för risker. Det är dags att våga. Det är dags för att låta det som går obesvarat, bli besvarat. För det som blir besvarat, kan i slutändan bli ren magi.