Jag drar snabbt täcket över huvudet. Jag vill inte tänka, jag vill inte känna. Jag räknar gångerna, ett.. två.. tre.. Varför räknar jag gångerna för? Jag kommer inte ens ihåg alla gånger. Jag vill sjunka ner genom sängen, ner i jorden, ner till avgrunden. Jag vänder mig om på mage och borrar in mitt ansikte i kudden. Jag vill inte tänka. Tjejkompisar pratar om alla så kallade fjortis-minnen i mun på varandra. Jag var inte där. Barndomsvänner, jag har bott i tre städer. Alla gånger jag sagt nej. Nej till fester, nej till vänner, nej till kärleken. Jo, jag antar att jag missat en del, men jag säger ja från och med nu.